Förlösning och förlåtelse

När vi genom meditation, healing och det dagliga livets andliga verkan får tillfört gudomliga vibrationer, kan vi speciellt skilja mellan två sorter av ljustillförsel. Den ena sorten kan kallas för healing. Den andra för tillförsel av ljus innehållande en vibration av förlösande kärlek och gudomlig förlåtelse.

 
När vi genom meditation, healing och det dagliga livets andliga verkan får tillfört gudomliga vibrationer, kan vi särkilt skilja mellan två sorter av ljustillförsel. Den ena sorten kan kallas för healing. Den består av olika vibrationer, som kan sippra in i vår fysiska kropp, organ och de icke fysiska kropparna. Därmed skapar den mer helhet, den skapar ett starkare inre liv, den får enskilda delar att harmoniseras, och den häver område efter område i vibration. Det motsvarar hur många människor ser på den andliga utvecklingen som en successiv ljustillförsel, som bl.a. har de verkningar, att vårt humör blir bättre, att vi får mer inre harmoni, och att vi kommer att känna oss mer vitala.

Den andra sortens tillförsel av ljus innehåller en vibration av förlösande kärlek och gudomlig förlåtelse. Denna vibration kommer från ett djupare område av gudomens medvetande. Detta djupare område kan kallas för Guds hjärta eller ett centrum för gudomlig kärlek. Vibrationen är mycket intensiv, den kan vara konfronterande och expansiv, och den kan ofta ha en förmåga att nedbryta fastlåstheter i personligheten. Som vibration kan den upplevas som en eld, som en stark värme i hjärtcentret eller som en kärlek som är så överväldigande att den får oss att gråta. Om vibrationen är mycket stark kommer den beröra en djup religiös känsla i oss och få oss att överlämna oss utifrån en grundläggande känsla av att det är Gud själv som berör oss eller vänder sig till oss som universell kärlek.

Förlåtelsens under

Det speciella genom den direkta gudomliga kärleken är att den upplevs som ett möte mellan individen och Gud. Varför är det en så mycket starkare upplevelse att möta Gud genom denna vibration sett i förhållande till den healande vibrationen? Därför att den siktar mot att komma direkt in i personlighetens centrum, och för att den söker att aktivera den gudskärna som är gömd i människans hjärtchakra. När utströmningar av Guds kärlek möter vår respons som längtan, övergivning, hängivenhet och besvarad kärlek, sker det en förlösning och en förlåtelse. I dessa tillfällen går förlåtelsen inte så mycket på enskilda delar om vad vi har gjort eller inte gjort. Förlåtelsen går här djupare in omkring de många val vi har gjort igenom många inkarnationer vid att skilja oss från Gud, genom att bli mer individuella och genom att bli avvisande inför den andliga verklighet och det universella medvetandet. Förlåtelsen går på vårt behov av att söka utåt i människornas värld och pröva våra önskningar och begär i denna värld. Förlåtelsen går också på den generella hållningen av avstängdhet, stelhet och okänslighet som präglar oss i egots fas. Egot bekräftar igen och igen att man bara kan lita på sig själv. Att det är nödvändigt att vara stark och individuell för att klara sig i tillvaron.

Förlösning och förlåtelse sker när människan är så mätt av egots begränsningar, hållningar och fastlåstheter, att det önskar att motta den vibration som nedbryter dessa begränsningar och fastlåsthet. När människan har nått till det steget, har det oftast kommit en stark tendens till att känna sig som "syndig", som en upprorsmakare eller som en som bestämt inte har förtjänat den gudomliga förlåtelsen. Därför blir de flesta människor förvånade när de upptäcker hur stark den förlösande och förlåtande kärleken är, som under en terapi kan utströmma från Guds hjärta till dem som personer. De känner sig mållösa över att Gud intresserar sig så mycket för dem även om de har valt egots vägar. De känner sig djupt berörda över kärlekens kraft. De känner att den omslutande och varma kärleken som de upplever, automatisk innehåller en förlåtelse av att de har byggt egot upp med alle de verkningar som detta har haft. Genom denne upplevelse av förlåtelse sker det ett grundläggande skifte i personlighetens förhållande till Gud. Där det förut kanske var teoretiskt och opersonligt, finns det nu en tendens till att det blir självupplevt, intimt och levande. Det är som om det kommer ett inre jubel över att Gud har förlåtit mig, att Gud älskar mig, och att jag nu har fått en kärleksfull, omslutande, beskyddande och livgivande fader/moder. 

Den förlösande kärleken

Ju längre förlåtelsen går in ju mer medför den en förlösning. Förlösning går djupare än healing, även om det är gradvisa övergångar mellan dessa två sätt som det gudomliga ljus och den gudomliga kärleken kan verka på. Många människor kan därför förmedla olika aspekter av healande ljus, men bara få människor kan förmedla den förlösande kärleken från det gudomliga hjärtat. Den förlösande kärleken är så brännande och så överväldigande att den drar djupare och djupare områden av egot ut ur sitt skjul och in i en övergivning utan förbehåll. I de djupare förlösningsprocesser kommer egot därför känna: "Gud, jag släpper allt vad jag trodde var mitt. Jag släpper och överlämnar mig. Jag överlåter allt mitt till dig. Gör med det, vad du vill." När processen går ännu djupare, kommer egot säga: "Gud, förlös allt, vad som åtskiljer mig från dig. Gör mig till en levande gral, varigenom du kan utströmma i världen. Låt det inte vara några gränser i mitt medvetande som hindrar ditt arbete genom detta redskap." Efter denna fas är egot redo till att låta den förlösande kärleken kan tränga in i djupare och djupare in i områden av den dolda delen av egot, som kan kallas för väktaren på tröskeln.

Efterhand som den förlösande kärleken får lov att tränga in i själva väktaren på tröskeln. Då sker det en större och större uppmjukning av den grundliggande energin bakom stolthet, bakom att vilja vara något, bakom att själv kunna formulera sitt mål, bakom motståndet mot att bli till intet och bakom motståndet mot att vara tom för individuell identitet. Dessa djupare förlösningsprocesser sätter som regel igång först nära den tredje invigningen, och de fortsätter helt fram till den fjärde invigningen, där den sista delen av väktaren på tröskeln förlöses.

När förlösningsstadiet är förbi finns det inte något ego kvar. Alla strukturer i medvetandet är genomskinliga, och det universella livet kan verka ohindrad genom dom. Samtidigt bevaras dock en form av struktur, som gör det möjligt för det universella medvetandet att verka i de begränsade världarna. Genom full användning av de kapaciteter inom gudomlig intelligens, gudomlig kärlek-känslighet och gudomlig vilja som har utvecklats i egots faser.

Av Asger Lorentsen, Den Gyldne Cirkel  

Översättning Marian Andersson