7 faser mellan den 1. och 2. invigningen

Denna artikel är ett bidrag till att förstå delar av den andliga vägen på ett andevetenskapligt sätt, utifrån det naturliga planläggandet av de inkarnationer där det är fokus på förvandling och heliggörelse av våra känslor, och att tränas till att vara stabila pelare för de andliga världarnas ljus.

Av Asger Lorentsen  mars 2009

Artikelns syfte är dels att hjälpa den enskilde läsaren till att förstå sig själv och dels att hjälpa oss med att vi kan känna igen kriser och utmaningarna hos andra så vi förstår så mycket som möjligt om vad de kommer igenom och därmed kan ge dem det optimala stödet.

Introduktion till de 7 faserna

Denna artikel är ett resultat av många års iaktagande av utmaningar, kriser och upplyftanden, som är typiska för människor som har passerat den första invigningens port och är på väg mot den 2. invigningens port. Nedskrivningen av iaktagningarna är omsatta till en uppdelning i 7 sorters processer, som igen har satts i den ordningen som iaktas oftast och som tycks mest logisk utifrån en högre planläggning av ödesförlopp och andlig träning. Då det kanske är första gången ett sådant försök skapas på minutiös fasuppdelning, ska det läsas med försiktighet speciellt med hänsyn till följande punkter: Ofta känner man igen 3 överlappande faser samtidigt, men med en av dem som den starkaste. Strålkombinationen och forntidens upplevelser avgör vilka faser som är svårast, och om det eventuellt är faser som hoppas över.

De 7 faserna kan också studeras som typiska teman mellan de 2 invigningarna som kan uppträda i individuell ordning. Den mittersta (4.) fasen anger huvudtemat för hela perioden mellan de 2 invigningarna, och kan därför dyka upp som ett bakomliggande tema.

Där var huvudträningen ligger för denna inkarnation, kan fasens naturliga synpunkter och problemställningar tyckas vara karakteristiska för hela den andliga vägen, även om utseendet kan ändra sig ganska mycket redan i nästa fas. Om några av dessa faser uppträder som led i repetitionen av tidigare liv, kan de vara relativt kortvariga, tills den fasen kommer som innehåller den viktigaste träningen för detta livet. I sin hela längd varar dessa faser oftst 10-20 inkarnationer tillsammans. Under en repetition kan samtliga faser genomlevas på kanske 10-20 år, tills den 2. invigningen slår igenom.

Om ingen av de 7 faser tycks att vara framträdande samtidigt i en bestämd inkarnation efter den 1. invigningen, kan inkarnationens väg och träning vidröra de långtgående och generella 3 teman för hela perioden mellan de 2 invigningar: Det tränas i att stärka ljuset i den lägre mentala kroppen och gradvis att överföra fokus för medvetandet till mental fokusering. Denna träning är speciellt intensiv i fas 5. Det genomlevs en rad mista-, ensamhets, längtan- och sorgprocesser, som utvecklar och aktiverer hjärtebladen 8, 9, och 10. Detta upplevs speciellt intensivt i fas 6 och 7. Den astrala kroppen går i genom reningsprocesser (speciellt fas 2), transformationsprocesser (speciellt fas 3-4) och heliggörelseprocesser (speciellt fas 5-7).


De 7 fasernas teman och bekräftelse 

Hjärtats frid fas 1:
Jag gläds över hjärtats frid  - och förädlar de önskningar som ger smärta.

Healing av det inre barnet fas 2:
Jag upptäcker när forntidens smärta pressar på  - och responderar med healing och acceptans.

Det upplyftande ljuset fas 3:  
Jag lyssnar till själens frid - och låter hjärtat näras och sinnet upplysas av Gud.

Dramat mellan motsättningar fas 4:
Jag känner dramat, där glädje och lidande bryts  - och söker balansen bakom känslornas kampplats

Att arbeta för ljuset fas 5:
Jag lyssnar till vad själen vill skapa - och väljer att vara ett instrument för liv och kärlek.

Egot mister styrandet fas 6:
Jag mister tryggheten i det nära - och utdjupar förmågan till förlåtelse och acceptans.

Den inre korsfästelsen fas 7:
Jag låter mig sjunka ner i korsfästelsens djup - och släpper självcentreringen för att lindra lidandet i andra.

Fas 1: Hjärtats frid

Nyckel
Den första invigningen har precis slått igenom efter en period med inre törst och släppa efter processer under ökenvandringen och med ”fötterna badande i hjärtats blod” (A.A.B.). Därför är perioden präglad av lättnad och glädje: Äntligen har jag funnit hem, för jag kan märka Gud som inre ljus, glädje, varsamhet eller frid.

Hjärtat: Det mest karakteristiska är begynnade frid i hjärtat som tecken på den första äkta själskontakt: Kristusbarnet är född i hjärtats krubba (rum) och ska ha ro att växa.

Beskrivning
Denna fas är en relativt lugn period, där man njuter frukterna av invignignen efter en större livskris. Om invigningen är en repetition från ett tidigare liv längre tillbaka i tiden, kan friden vara relativt kortvarig. I andra tillfällen kan den vara hela livet och ge en stilla inkarnation, där man speciellt är upptagen av att bevara friden i hjärtat. Kristusbarnet är i begynnelsen mycket skröplig och ska ha näring och omsorg. Därför är perioden naturligt präglad av en meditativ hållning till livet, där de yttre utmaningarna sökes reduceras, och där det är plats för tillbakadragning, självhealing, meditation eller annan form av odling av ”det stilla rummet”.

Det finns en naturlig översensitivitet inför störningar av den stilla inre växtprocess i hjärtat: Om fridsmedvetandet tycks att försvinna, väljs mer tillbakadragning från världen, och man försöker skapa ett tillstånd där egna emotioner inte aktiveras, så de kräver för mycket. Idealet om begärlöshet blir naturlig, och för första gången kan yogiens tillstånd av ren varan verka tilldragande: Det är en olust mot att vara något speciellt, och utdjupandet av den stilla inre friden, livsglädjen och kärleken blir viktigare än att manifestera eller uppnå något i världen.
De andliga idealen tycks enkla: Håll dig i hjärtat, undgå att involvera dig för mycket i världen och ge näring till det inre ljuset.
Stämningen i hjärtat är präglad av varsamhet, omsorg och stillhet, som ett inre tempel eller kloster, det är vårt retreatställe.

Träning
Det skapas ett inre tempel, som den stilla hjärteflamman kan växa i utan störningar. Sättet att genomföra det på är stillhet, meditation, övergivning och självhealing. Världstjänst tränas oftast genom att vara ett bra exempel för andra och i enkla praktiska uppgifter som inte fordrar vidhållande. Det uppövas sensitivitet inför kristusbarnets krav om näring och ostördhet.

Råd
Acceptera att detta är en period av ebb, där det inte förväntas en större yttre aktivitet eller ett större tjänstarbete.
Utdjupa öppningen till hjärtats healande ljus och kultivera inre stillhet.

Fas 2: Healing av det inre barnet


Nyckel
Den astrala kroppens utrensning av det undermedvetnas förträngda känslor börjar, samtidigt med att den invigde kämpar för att hålla ljuset från den 1. fasen. Själens och Solängelns huvuduppgift är att lyfta sammansättningen av vibrationen i den emotionella kroppen från underplan till underplan, och transformationen börjar typiskt med de känslor, som är knutna till det sakrala centret.

Detta är fasen där vi upptäcker ”det sårade barnet” och dess många oförlösta smärtor och önskningar. Därmed är denna fas den mest självcentrerade av alla de 7 faserna, och vi kan bli så översensitiva att vi drar oss från arbetsmarkanden eller på annat sätt vara uppmärksam på inför alla tecken på stress eller utbränthet. Hjärtcentret önskas öppet för att integrera de av forntidens smärtor som gäller det personliga livet. I denna process kan speciellt ångest, sorg, tristhet och inre olycklighet dyka upp.

Denna fas kan lätt förväxlas med motsvarande tillstånd innan den första invigningen. Det avgörande är således att tillstånden är kombinerade med tecken på att denna invigning har passerats såsom hjärtesmärta, längtan efter Gud, önskan om att tjäna världen och en idealism som blott är svår att uttrycka.

Beskrivning
Transformationen sker genom inströmning av ljus från själen. En del av detta ljus strömmar in i undermedvetandet. I det undermedvetna finns det förmörkelser som kan sammanliknas med gruset i botten av ett glas med stilla vatten: När själens stöt skakar glaset, vältrar gruset upp och blandar sig med dagsmedvetandets vatten utan att dagsmedvetandet kan göra annat än att söka balans och arbeta med att heala och rensa det som kommer upp. Efter många stötanden och utrensningar är det mesta av gruset borta.

I det undermedvetna på det sakrala chakrats nivå gömmer sig ett otal av smärtor från barndomen och från tidigare liv. Om dessa smärtor strömmar in i dagsmedvetnadet nästan konstant, kan många år präglas av djuptgående obalanser, överkänslighet och healingsprocesser. Det kan uppstå lust till att gråta och depressiva tendenser tillsynes utan orsak eller för man tycks tunn och hudlös inför världen. Typiska smärtor i denna fas kommer från otrygghet med livet och med andra människor, överkänslig inför känslo-havet inkl. andras utstrålningar, ångest för livet och för andra, avsaknad av kärlek, sorg över att inte få kärlek.

Om man överväldigas av forntidens oförlösta emotioner i denna fas, kan gränsen överskridas till neurotiska, psykotiska eller depressiva tillstånd, där forntidens behov, ångest och otryggheter kommer till att dominera, och så att hela världen i en kortare period ses i ett förvrängt ljus. Om alkohol används, kan överväldigandet från de självcentrerade astrala lagren förstärkas.
Världen blir ofta liten i denna fas, för de känslomässiga obalanser, överkänsligheterna och behov pressar sig på, vältrar upp innifrån eller på annat sätt stör det tillstånd av frid, glädje och kärlek som man vet finns, och som eventuellt blev repeterat som den första fasen efter invigningen tidigare i samma liv. Man känner behov av omsorg och närhet, men vill inte konfronteras med andras krav.

Olycklighet, frustration, otillfredställd, självmedlidande, skuld, skam, känsla av att vara förtappad och sorg över att inte kunna hålla eller finna den inre friden-glädjen kan förvärra tillstånden genom att skapa sekundära lidanden och tyngder. Och detta kan förstärkas om alla försök på att healas eller finna andra lösningar slår fel kombinerat med osäkerhet på hur länge fasen drar ut.
Det mest karakteristiska är att det uppstår acceptans och tålamod med tillståndet och fasen, om blott man förstår dens gudomliga mening och har tillit till att det går efter planen. Omvänt kommer det en extra dimension av olycklighet, uppgivenhet och självmedlidande om det inte finns denna förståelse, tillit eller acceptans.

Träningen
Den viktigaste träningen i denna fas är acceptans och tålamod: Det sker något i känslolivet, som det dagsmedvetna jaget inte är herre över, och möjligheterna för att styra livet är begränsat. Nästa träningen är i bön, ödmjukhet och övergivning: Lära att se den lilla världen som en del av ett större gudomligt liv, och den lilla världen är inte så viktig som den tycks: Vi är blott vågor på ett stort hav, och just nu är den en rörelse i denna våg, som den inte själv kan styra, men det gudomliga livet är överallt, det omsluter oss och healar oss, även om vi inte upptäcker det med det samma.

Råd
Arbeta med healing, självhealing och bön som hjälp till utrensningen. Arbeta med tillit till att allt är i Guds hand, och att det finns en djupare mening med att obalanserna dyker upp.

Fas 3. Det upplyftande ljuset

Nyckel
Den 1. fasen återvänder men under en starkare själsström än då.
Delar av forntidens omedvetna smärtor har rensats ut, och det finns mer ljus i den astrala kroppen än någonsin, efter att resan gick in i de tyngre lagren av mänsklighetens gemensamma medvetande. Kristusbarnet har vuxit, har bestått några test och kan klara mer motgång än under den 2. fasen. Den emotionella delen av personligheten är fortsatt så stark att den kräver mycket tillbaka för att öppna sig för själens styrande: Den vill ha uppbackning från Gud och de inre hjälpare, den vill ha trygghet i det andliga livet, och den vill belönas med livsglädje och inre säkerhet när den ger till andra.

För intelligens-människor kan detta vara ett stadie som ger ro till utdjupande studier kombinerat med idealism. – dock utan det stora osjälviska engagemang. Fasen avsluttas ofta plötsligt genom en chock av att svikas av Gud/ gurun/ den andliga gruppen eller livet. Hjärtcenteret sökes närd av själens ljus, gralsförståelsen växer och förbindelsen till Guds hjärta som en upplyftande ström av liv blir en möjlighet.


Beskrivning
Detta är ett stadiet för upplyftelse och glädje och det kan upplevas som en belöning efter fasens 2 utrensningar. Det har uppstått ett överskott till att arbeta för ljuset och att ge till sina medmänniskor.
Glädjen är beroende av det emotionella livets behov om trygghet, glädje och liv, men nu uppblandad med själsljuset, den inre spiritualitet och en viss förmåga till att kunna släppa. Om det uppkommer hängivenhet inför och beroende av en andlig ledarskepnad eller inre gudsrepresentant, har det vissa gemensamhets drag med en förälskelse.

I detta stadiet har kristusbarnet inte vuxit starkt i hjärtat, så man rör sig så långsamt framåt, att man ”har sig själv med” och att man behåller en trygghet genom ljuset. Nödvändigheten av att få integrerad vart litet steg och varje ljusupplevelse kan leda till deltagande i små sociala grupper med ”mina spirituella vänner”, där allt kan vändas och formuleras ner i detaljer. I detta stadie finns de lätta lösningarna, där religiositet och spiritualitet blandas med t.ex. obalanserad hängivenhet, guru-beroende, identifiering med en spirituell grupp baserad på behov av trygghet, ljusarbete baserad på att leva upp till Fader-Moder-Guds önskningar.

I detta stadie finns ofta en tendens till att vilja belära andra utifrån den enkla sanningen och de enkla ”halv-spirituella” lösningar som man har funnit passar på ens egen fas av vägen. I denna fas kan det finnas en stort behov av att prata om andliga ”sanningar” och ljusupplevelser och att berätta om sina processer med att integrera ljuset i sitt liv. Det typiska stadiet för en inflation i den astrala kroppen som har skapats av inströmmande själsljus. I detta stadie ska den andliga verklighet förstås på ett förenklat sätt, och ofta uppstår det ett beroende av en bestämd lära eller spirituell författare. Personlighetens behov av trygghet och glädje kan sätta gränser för visdom och tvär-spirituella förståelser.

För den hängivna typen är detta det sista stadiet för guru-hängivenhet och ett religiöst-psykologiskt barn-Fader-Moder förhållande till Gud. För några är detta stadiet för nära kontakt till guider och inre hjälpare. Kontakten handlar då om egna processer och bekräftelser av egen identitet. Man är kanske begynnande discipel, men är ännu inte en accepterad discipel, och träningen i att skilja mellan äkta mästarkontakt och en oäkta mästarkontakt uppstår först, när behovet för att bekräftas och uppbackas på ett personligt sätt är förbi.

Träning
Att hålla hjärtat levande
Att hålla ljuset under utmaningar
Att finna sitt själssyfte med hänsyn till att ge till andra
Att acceptera mistaprocesserna när astralkroppens religiösa-spirituella behov inte uppfylles

Råd
Träna acceptans när livets vågdalar sätter in.
Upptäck att du är famnad av Gud, även när behovet av att ha trygghet i Gud/Ljuset sätts på prov
Träna i att se din andliga sanning som ett en tårtbit, en del av hela tårtan, som pekar in mot mitten, men inte omfattar hela cirkeln.
 

Fas 4. Dramat mellan motsättningarna

Nyckel
Svängningar mellan motsättningarnas par: Själsinströmningen  och solar plexus-jaget som ungdomsuppröraren. Uppgöret med solar plexus-jaget (som tonårs-jaget, som vill vara sig själv) och dets draman intensiferas – evt. efter desillusion eller uppgivenhet genom avslutningen av fas 3 naivitet eller glamorösa spiritualitet
Bemärk: uppgöret med solar-plexus-jaget föregår hela vägen mellan den 1. och den 2. invigningen, men är mest intensiv i denna mitterste fas, och dramat blir störst i människor med ett eldaktigt temperament. Hjärtcentret svänger mellan glädje, desillusionering och skuld. Den djupare sorgen/saknaden börjar att pressa på, men det finna inte andligt överskott att förlösa det hela. Idealet är glädje och omsorg, medans öppningen till djup medkännande kärlek i total övergivning tycks att kosta för mycket.

Beskrivning
Själsljuset förstärks men solar plexus-jaget vill ha sin vilja, så motsättningen intensifieras. Hjärtcentret söker att utrensa solar plexus, och solar plexus blir reningsorgan för hela astral kroppen. Själen styr så att solar-plexus-jaget inte får sin vilja, utan tvingas till att smältas i sin egen eld. Under utrensningen uppstår tendenser till att det gamla jag skapar draman när känslor kommer upp till ytan. De typiska känslodraman är beroende av bl.a. strålkombinationen och forntidens trauman. I de följande exempler är 1-4 typiska för det starka fighteregon och 5-7 för det svaga överlevnadsjagen:

1. Lynnig, översensitivitet, uppmoppsad, att vara lättstött.
2. Kritik, beklagande, sur, vrede.
3. Kamp for att få sin vilja, även när livet inte vill som man själv vill, samt självförsvar och egofight.
4. Svartsjuka, motstånd mot personer eller händelser.
5. Överdrivna bekymmer, kaos eller förlamningar.
6. Skuld, mindervärde, dåligt samvete och skam över att inte kunna hålla ljuset.
7. Självmedlidande, själförebråelser och uppgivenhet eller lycklighet med saknad av kärlek.

Om det finns chock-ångesttillstånd som ska rensas ut, kan det uppstå en håla med ångest och negativa bekräftelser, som har karaktär av en ”inbillad virtual reality-värld”, som den objektiva logiken och det healande hjärtat inte kan bygga bro till, och som ligger utan för solar-plexus-jagets styrning och de draman, som hör till i denna fasa med intensifiering av motsättningarnas par. Upplösningen av en sådan håla uppstår genom kombinationen av hjärtelidande och healing. Detta kan ta tid, om väggarna av chock, ångest, många inkarnationers uppgivenhet samt negativa bekräftelser är väldigt starka.

När solar-plexus-jaget vinner genom att låta dramat behärska medvetandet handlar det om att placera skulden för att ha det dåligt (världen, en annan person eller mig själv), världen blir liten och alla andliga ideal tycks så långt borta att man i sista fasen av dramat helst vill stänga in sig med sin skuld och sitt missmod – dvs. efter att jagkraftens eld har spillat ut sig, har haft sitt klimax och är uppbränd.

När hjärtat vinner, uppstår lättnad, glädje, förnyad tillit till den andliga vägen och ny entusiasm för ljuset. Tankar och känslor söker då att återvända till fasens 3 optimism, men nu präglad av mer realism i föreställningarna och mer äkta ödmjukhet och djup i hjärtat: varje år eller liv med svängningar mellan motsättningarnas par ger sorg i hjärtat över, hur svårt det är att leva i ljuset efter de andliga idealen. Denna sorg är med till att skapa det djup och ödmjukhet som puttar processen vidare mot den 2. invigningen.

Träning
Tränar i att genomskåda när solar-plexus-dramat tar så mycket över, att medvetandet låses fast i en liten värld med dens logik, önskningar och automatiska reaktioner, samt tränar i :  
 
Att bryta denna världens reaktionsmönster snabbare och snabbare.
Att ge en ursäkt i stället för försvar av det lilla jag.
Att låta sorgen över ofullkomlighet utdjupa hjärtat, övergivning och ödmjukhet.
Att förlåta sig själv och andra inkl. lära acceptans av att vara ofullkomlig.
Några tränas i att bli så stabil i det inre ljuset att dörren till accepterat discipelskap kan öppnas

Råd
Se solar-plexus-jagets känslor som färgrikedom, som ger förståelse för andra, utdjupar ödmjukhet och övergivning samt tränar oss i tålamod.
Träna i att utdjupa den stilla punkten i hjärtat och/eller den mentala kroppen, som ger förmågan att iaktta det gamla jagets draman utan att ge dessa energi. Se solarplexus-jaget som ett tonårsbarn som vill styra sitt eget liv.

Fas 5: Att arbeta för ljuset

Nyckel
Stabilisering i ljusmedvetandet. Stadiet för positivt tänkande och för ljusarbetaren som söker att leva efter Ljusets Lagar. Det naturliga stadiet där accepterat discipelskap börja inkl. stabila uppgifter för det inre ashramet. Kulminationen av den första invigningens potential som en viss själsinströmning kombinerad med begynnande mental fokusering och en viss idealism: Personligheten håller på att bli integrerad av fysiskt, astralt och mentalt medvetande kombinerad med en viss själsinströmning.
Hjärtcentret söks stabiliserad med 6-8 aktiva hjärteblad, utan för mycket eld och utan för utmanande övergivningar: Det är den mentala fokuseringen och dens värderingar och ideal som söks stimulerat.

Beskrivning
Efter att solar plexus-jaget är försvagad, stiger själsinströmningen, och personlighetens fokus skiftar till att integrera mer av hjärtat, halscentret och det 3. ögat. Detta är stadiet för affirmationer, invokationer och inströmningsarbete från helige andens ljusuniversum. Detta är stadiet där vit magi börjar att bli naturlig i förbindelse med själsinströmningen och skapande arbete: Triangeln mellan 3. ögat, halscentret och hjärtcentret håller på att bli etablerad. Detta är stadiet för – medveten eller omedveten – skapelse av antahkaranan som brobyggande mellan det högre och lägre mentala kroppen, och ljuset i huvudet (mellan pineal, hypofys och alta major) kan bli stabilt.

Det är stadiet där många finner sin speciella inre identitet som ljusmedvetande, är upptagna av sin egen speciella långa resa, sitt själssyfte och sina egna speciella kunskaper som ljusarbetare och världstjänare. Detta är stadiet där det uppstår så stort överskott i förhållande till att göra skillnad i världen, att man våga påta sig vidvarande och krävande uppgifter kombinered med en andlig idealism och en förmåga till att ge i stället för att kräva: Detta är första stadiet där man kan arbeta idealistiskt utan annat beröm och uppskattning än det det fordras som bekräftelse på att vara på rätt väg och på att uppgiften lyckas.

På hjärtats väg ger detta stadiet möjlighet för en stabil kontakt med den gudomliga hjärteströmmen och för ett stabilt inre arbete som utströmmare av kärlek och heligt liv: Sinnet för skillnaden mellan ljus och helig eld uppstår. Sinnet för skillnaden mellan ljusarbetare och graalsförmedlare börjar. I detta stadiet finns det relativt mycket glädje och lätthet: Det verkar som en försmak på den 2. invigningens heliggörelse och kan lätt förväxlas med denna. Den stora skillnaden är:
Livsglädjen kan ännu inte hålla under stor motgång, även om den är stor i förhållande till tidigare stadier.
Visionen är mer präglad av det lägre mentala ljuset än av öppenhet till det högre mentala.
Själsförbindelsen är ostabil och ”ersätts av” förbindelse med inre ljusuniversum och ”råd”.
Personligheden får stor (själv-) tillfredställdhet genom att vara ljusarbetare eller discipel.
Personligheten ställer krav och är ännu inte reda till ”att leva fullt ut för världen”.
Området för världstjänst kan vara omfattande, men ännu inte med så djupa toner.
Graden av vad man kan tåla av motgång under personlig och andlig verkan,  väntar på den 2. invigningens större själskontakt och minskning av emotionernas kraft.
Förmågan till självförglömmande tjänst uppstår bara genom inre arbete, där personligheten har satts på stand by.
När man offrar sig på ett sätt som ger lidande eller som begränsar den personliga friheten, sker det under förutsättningen av en belöning – minst från Gud eller Mästaren när inkarnationen är förbi.
Vit magi utgår från den lägre mentala kroppen och handlar mer om att uppnå fördelar för personligheten än för själen, och den inre förståelsen av nedsänkningen av Den Stora Planen är ännu i sin begynnelse.

Träning
Tränar i stabilisering av ljuset via – medveten eller omedveten – antahkarana-uppbyggande, i att skapa equilibrium genom att stärka den stilla punkten i den mentala kroppen och i equanimity som en rymmlig och accepterande inre medvetande, som stabiliserar förmågan till ”att leva dubbelt”.
På hjärtats väg tränas i den famnande gralsmedvetande, där hjärtat öppna sig för själs-hjärtat eller det inre ljusväsendet med förmåga till att famna känslorna och solarplexus-dramat.
Det tränas i att låta personlighetens glädje genom att göra skillnad i världen blandas med den naturliga entusiasmen för ljuset, som finns i det inre ljusmedvetandet.
Det tränas i att utvidga området för världstjänst i förbindelse med stabilitet, vidhållande och ansvar: ”Kan Gud/ Mästaren lita på mig” snarare än ”kan jag lita på Gud”.

Råd
Stimulera den famnande inre gralsmedvetandet eller den stilla observeraren/inre varan, som accepterar och famnar allt.
Träna glädje, ansvar och stabilitet i det andliga arbetes vidhållande och pionjär-entusiasm.

Fas 6. När egot mister styrningen

Nyckel
Detta är fasen där den 2. invigning närmar sig, och själsströmmen intensifierar en djubare egoupplösning genom smärtfulla mistaprocesser. Egoupplösningen är smärtfull, som om mattan rivs bort under egots normala förmåga till att styra och nå sina mål. Fas 6 kan gå automatiskt över i fas 7, men ibland kan fas 6 vara temat för en hel inkarnation.

Hjärtcentret får väckt 8. -10. blad genom väckelsen av existentiell smärta, ångest, sorg eller motstånd mot Gud. Förloppet fortsätter tills övergivningen är nästan utan krav. Om det inte är så mycket friktionsenergi omkring dessa blad i hjärtat, kan väckelsen ske genom helig eld, som leder till förmedling av själva kristusvibrationen som det blödande hjärtat, som medkännande kärlek eller som uppståndelse-solen.

Beskrivning
Ego-nedbrytningen kan föregå på olika sätt. Här är typiska exempel: Personligheten kan känna sig isolerad från andra. Det sociala nätverk försvinner, och det föregår processer, som är svåra att förstå – också för spirituellt orienterade människor, som inte har varit i genom samma process. Detta kan göra denna del av vägen ännu mer ensam. Den astrala kroppens önskningar om att få kärlek och närhet från andra – evt från en nära like (dual) – uppfylles inte, då kärleken från och med nu huvudsakligen ska komma från det buddhiska riket. Ensamheten intensifieras för vägen mot invigningens port kan man bara gå ensam: Existensen blir naken, och efterhand är det bara Gud/Livet och mig själv tillbaka som ska finna ut att försonas och integreras.

De grundläggande existentiella utmaningarna med att acceptera att vara människa på Jorden utan säkerhet på det personliga och fysiska planet intensifieras, och det finns ingen annan väg än att ta det och genomleva det under svåra processer med övergivning.
Egoupplösningen kan upplevas som intensiv motgång på alla områden, där egot brukar att kunna styra, sätta mål och nå sina mål – härunder kan image och prestige sättas under en stor press.
För många upplevs egoupplösningen via ångest eller annan djup process, som bara kan klaras genom bön, acceptans och övergivning utan krav. Denna ångest är en existentiell ångest, som kan upplevas nästan bottenlös och utan annat innehåll än ångesten för att leva på det fysiska planet. Den kan användas av själen för att nedbryta egot, skapa ödmjukhet och nakenhet inför Gud och ge intensivare övergivningar utan krav. Denna övergivning är baserad på öppenhet för enheten med själva livet.

Isoleringen kan leda till att man blir osynlig och genomskinlig i sociala sammanhang – nästan som om man inte längre lever i samma värld som andra, och som om det inte längre finns ett ego, som ska hävdas eller kämpas för. Man upptäcker att det kan skiljas mellan fight-egot eller överlevnadsjaget på den ena sidan och en djupare mentalt fokuserad, idealistisk och själsgenomströmmad discipel-identitet. Den första håller på att upplösas, medans den andra får lov att överleva – fram till den 3. invigningen.

Träning
Det tränas i
att låta nedbrytningen ske i acceptans och rymmlighet
att släppa på fight-egots anspändhet och bekymmer
att uppleva överlevnadsjaget som ett barn, som inte längre får sin vilja fram.

Råd
Acceptera att inget i denna fas är andras skuld, din skuld eller livets skuld: Fasen är tillrättalagd på ett effektivt sätt för att upplösa en stor del av egostyrandet.
Acceptera alla de stormar, vågor och mistaprocesser, som du inte kan styra ändå, men var vaken och styr i rodret när det är nödvändigt.
Träna i att släppa, varje gång överlevnadsjaget skapar friktion och anspändhet.
Gå djupare in i hjärtat, där genomlevnad och övergivning utan krav är nyckeln till invigning.

Av Asger Lorentsen Den Gyldne Cirkel


Översättning av Mariann Andersson   


Vi har tillstånd att publicera artikeln av författaren och även att använda översättningen