När Dolly flyttade in hos oss blev det fart i huset. Hon var en liten tik, med enorm jaktlust. Hon jagade allt... Skällde fågel, dock för ivrigt o skalldrev dem gärna, markerade älg, drev hare, ekorrar var en stor passion. Vid sjöfågeljakten fick hon följa med husse en gång, gladeligt stötte hon änderna och helt otroligt, hon apporterade fåglarna, klockrent. Detta helt utan träning innan. Hädanefter var hon med vid andjakten som apportör (även i vattnet)...
Huvudsysslan hemma på tomten (hon gick alltid lös hemma) var att jaga möss o sork. Vi hade aldrig problem med råttor, Dolly höll rent och la snyggt upp sina trofeer så vi skulle se vad duktig hon varit.
Jag gick även lydnadskurs med henne, med gott resultat. Vintertid fick hon hjälp-dra med sele när jag åkte skidor på isen.
Med andra ord var Dolly en mycket speciell liten Norrbottenspets som vi aldrig glömmer. En riktig "allround-hund".
När vi fick barn visade det sig tyvärr att grabbarna utvecklade allergi. Med stor sorg o enorm saknad fick vi lov o besluta att i fortsättningen vara utan hund. Dolly som då var 4 år fick flytta till bekanta och där fick hon ett bra liv.
Hon blev 12 år.
