Lite om Collien som ras
Här kommer jag att presentera mina o andras tankar om Collien, ursprung, kynne mm




Här nedan, mycket kloka ord som beskriver collierasen, tycker jag personligen.



"En vaksam, vänlig, tillgiven och vacker hund.
Till och med dom fula exemplaren ser tilltalande ut. Det är alltid något visst med dem, förutsatt att de har det rätta tempramentet. Då är de också idealiska nybörjarhundar. Följsamma och lättlärda.
Men ingenting för den som önskar sig en slav, för att hävda sig och briljera med.
Collien är känslig, hårt eller på annat sätt felbehandlad blir den ledsen, sårad och envis. Tjurig säger de som saknar tålamod och vänlighet i sin inställning till hundar"


"Citat ur hundsport 1971, skrivet av Kris Sandberg"  

Alla kan bli ägare av en hund, men ingen kan bli en hunds herre utan att hunden själv vill det.
Den som hunden en gång har valt till sin herre,
kommer för alltid att vara dess Gud.....


"Citat av Albert Payson Terhune"


EN HUND!

När man blir "med hund"
så får man en god vän,
för omsorgen man ger,
ger tusenfalt igen.

Den ger skäl till promenader,
så den gör dej mindre lat.
Och ingen blir så ivrig
av att det vankas mat.

Den lyssnar efter steg,
tycks alltid undra Vem???
Sen blir den så förtjust
när just du kommer hem.

En hund kan ge dej sällskap
som den bästa utav vänner...
för nog känns det som om den
kan dela det du känner.


en underbar dikt
av "okänd"


Colliens ursprung
Lite om colliens ursprung, se länk

En hemsida med fantastiskt fina gamla, collietavlor, böcker mm. se länk 

Hemsida med gamla colliekort/bilder, se länk

Rasstandard
HEMLAND: ENGLAND
BAKGRUND/ ÄNDAMÅL
:
Långhårig Collie är en av de äldsta brittiska raserna, ursprungligen från norra England och Skottland där den användes som vallhund. Vid 1870-talet började collien renavlas exteriört pch vann snabbt i popularitet. Rasen delades så att en korthårs- och en långhårsvariant uppstod. De båda hårlagen har dock korsas med varandra hela tiden. Rasen kom tidigt till Sverige och på kontinenten och i England utbildades ett stort antal hundar till sanitetshundar (räddningshundar). Långhårscollien är en brukshund och skall som sådan kunna utföra ett hårt arbete, den fungerar även utmärkt som familjehund. Till lynnet skall den vara vänlig, alert och sam- arbetsvillig.

HELHETSINTRYCK:

Collien anses vara en hund av stor skönhet, som står med stolt värdighet utan att någon del är oproportionerlig och stör helheten. Dess fysiska byggnad måste uppfylla kravet på styrka och rörlig- het utan att vara grov eller klumpig. Det rätta collieutrycket, ett synnerligen viktigt begrepp, uppnås genon fullkomlig balans mellan och i kombina- tion av skalle och nosparti, kompletterat av korrekt placerade ögon av korrekt färg, form och storlek, samt korrekt ansatta och burna öron. Collien är vänlig till sinnelaget, utan spår av nervositet, eller aggressivitet.

HUVUD:
Huvudets form är av stor betydelse och skall vara i proportion till hundens storlek. Bäde framifrån sett och i profil liknar huvudformen i stort sett en avtrubbad kil. Hjässan skall vara flat. Från öronen avsmalnar huvudets sidor gradvis mot den svarat nosen utan vare sig markerade kinder eller snipigt nosparti. Sett i profil skall hjäss- linjen och noslinjen vara paralella och raka, av samma länd, uppdelat av ett litet, men urskiljbart stop (pannavsats). Mitt emellan de inre ögonvråna, som också är i centrum för ett korrekt placerat stop, ligger i mittpunkten för huvudets hela kängd. Nos- partiet skall vara mjukt avrundat, inte kantigt. Underkäken kraftig och välmarkerad. Skallens djup från ögonbrynen till undersidan av underkäken, får aldrig vara överdrivet. Nosspegeln skall alltid vara svart.

ÖGON:
Mycket viktigt kännetecken som ger det milt vänliga uttrycket. Medelstora (aldrig riktigt små), mandel- formade med något snedställd placering. Färgen mörk- brun, undantag gäller för blue merle där ögonen ofta är blå eller blåfläckiga, helt eller delvis, an- tingen det ena eller båda ögonen. Blicken intelli- gent och uttrycker vakenhet och livlighet vid lystring.

ÖRON:
Små, inte för tätt tillsammans på hjässan, men inte heller för långt isär. I vila bärs de bakåtlagda, men reses vid lystring så att unge- fär 2/3 av örat är upprätt medan 1/3 tippar framåt, nedåt, av sig själva.

BETT:
Tänderna skall vara tillräckligt stora, käkarna kraftiga med ett perfekt jämnt och fullständigt saxbett, d v s överkäkens tänder sluter väl till om underkäkens och är placerade i rät vinkel till käkarna.

HALS:
Muskulös, kraftfull, förhållandevis lång med väl välvd nackbåge.

KROPP:
Något längre i förhållande till höjden, ryggen fast med en lätt förhöjning över längden. Rev- benen väl välvda, djup bröstkorg, tämligen bred bakom skuldrorna.

FRAM OCH BAKBEN:
Skuldrorna skall vara sluttande och välvinkla- de. Frambenen raka och muskulösa, varken inåt- eller utåtvridna armbågar, med medelkraftig benstomme. bakbenen skall ha muskulösa lår, underbenen torra och seniga, knälederna välvinklade. Hasorna korta och starka.

TASSAR:
Ovala och välutvecklade trampdynor. Tårna välvda och tätt slutna. Baktassarna något mindre välvda.

SVANS:
Så lång att sista svanskotan når åtminstone till hasleden. Bärs lågt när hunden är lugn men med något uppåtböjd svanstipp. Får bäras högt när hunden är upphetsad, men aldrig in över ryggen.

RÖRELSER:
Rörelserna är ett utpräglat kännetecken för rasen. En välbyggd hund har aldrig utåtvridna armbågar men rör sig trots det med framtassarna förhållandevis nära varandra. Flätande, korsande eller paddlande rörelser är i hör grad otillfredsställnande. Bakbensrörelserna sedda bakifrån skall vara paralella från hasleden till marken men inte för trånga, sett från sidan är rörelserna flytande. Bakbensrörelserna kraftfulla med ordentligt påskjut. Ett tämligen långt steg är önsvärt och skall vara lätt och till synes utan ansträngning.

PÄLS:
Följer kroppens kontur och är mycket tät. Täckhåter är strävt och känns strävt att vidröra, underullen mjuk, ulig och mycket tät, så den nästan döljer huden, manen och bröstpälsen är mycket riklig, masken (ansiktet) korthårig, örontopparna korthåriga men med längre hår nedåt basen, frambenen skall ha riktiga fanor, bakbenen ovanför hasorna skall vara riktigt hårbeklädda, men nedanför korthåriga. Håret på svansen skall vara mycket rikligt.


Tre erkända färgvarianter. Sobel och vit, trefärgad och blue merle.

SOBEL:
Alla nyanser från ljus guld till diup mahogny eller skuggad sobel. Ljus halm eller krämfärg är absolut inte önskvärt.

TREFÄRGAD:
Övervägande svart med djupt gulbruna (tan) tecken på huvudet och benen.En rostig färgton i överpälsen är absolut inte önsvärt.

BLUE MERLE:
Övervägande klar silverblå fläckad och marmonerad med svart. Djupt gulbruna tecken föredras, man frånvaron ger inget kvalitetsavdrag. Stora svarta fläckar, skiffergrå färg eller rostig färgton i antingen över- eller underpälsen är absolut inte önskvärt.

VITA TECKEN:
Alla ovannämda färgvarinater skall ha mer eller mindre av den typiska vita collieteckningen. Följande tecken föredras: vit krage eller delvis, vitt bröst, ben och tassar,vit svanstipp. En bläs får finnas på nosen eller skallen eller bådadera.

MANKHÖJD:

Hanhund 56-61 cm.

Tik 51-56 cm.

Varje avvikelse från standaren är fel och skall bedömas i förhällande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitutation.

Svenska Kennelklubben 1990-08-10


Your Flash player should be updated

To view this page, please click here to download the latest flash player from Adobe. When you are done please return to this page to see everything.

If you see this message after updating Flash, please try to close all Internet Explorer windows and the return to this page.

Hi!
Try to make your own website just like me.
It's easy, and you can do it absolutely free.
AD