Vandring till Mount Everest nov 2007
På väg upp till Kala Pathar. Mount Everest i bakgrunden.
En dröm i uppfyllelse
Redan 2003 var jag och Ronald på väg till Nepal och en vandring upp till Mount Everests basläger. Vi skulle följa med en Jubileumsresa arrangerad av Äventyrsresor tillsammans med Dagens Nyheter. Färdledare skulle Jack Berg vara som ledde en expedition upp på toppen av Mount Everest 1991. Vi hade förberett oss med träning, inköp och packning, men så, fredagen före avfärd kl 16.00 ringer Äventyrsresor och säger att "vi måste ställa in resan". En turistresort hade bränts ned och trots våra påskrifter före dess om att vi åkte på egen risk så vågade man nu inte låta oss resa. Jag och Ronald tog våra ryggsäckar och tröstade oss med en Europa-tour i stället - bil till Ligurien och besök i Björn Afzelius by högt upp i bergen. Men så 2007 såg vi av en händelse att en liknande resa anordnades och nu kom vi iväg.

19 oktober 2007 Avfärd

Stress, stress. Kalkyler in i det sista. Kl 11 avfärd med tåg + buss+ flygbuss. Jättelång kö till incheckningen. Vi kom 2,5 tim före avgång. Det tog 1 tim att checka in. Mötte A + O på flygplatsen. De skulle till Tunisien resp Frankrike. Träffade Jack m fl. Avgång i tid 14.35. Landade 00.35 i Bankok sv tid, 5.35 Bankok-tid. Fördrev 5 tim på flygplatsen före avfärd till Kathmandu. Lärde känna några fler från gruppen. Kathmandus flygplats var ett myller av människor. Det tog tid att få ut bagaget. Fullt med gammalt bagage mitt på golvet. Visa fick vi också, trots att Ronald hade sina kort nedpackade i väskan. På hotellet, fint, kanske 4-stjärnigt, fick vi en första genomgång med sherpas. Dunjacka, fleecelakan, väska delades ut. Sov en stund. Buss genom stan till restaurang. Först satt vi på golvet för drink och tilltugg. Dans av åtta vackra tjejer. Sedan en god middag. Vid middagen berättade sherpabossen att det var 10 kg/person som gällde mot de 15 kg vi fått anvisningar om. Natti, natti 21.30 efter lite läsning.


Söndag 21/10 Kathmandu

Avfärd kl 08.00 med buss för sightseeing. Till ap-tempel och innerstan – torget – gamla stan. Otroligt myller, tutande, gamla bilar, försäljare. Ett liv utan dess like. Lunch på hotellet. Jack berättade många spännande saker från hans äventyr (Everest, Antarktis, Arktis etc). Måste höra mer! Em ägnades åt packning, läsning mm. Träff 17.00 med vandrings-organisationen Ama Dablama. 10 kg packning blev 15 kg inkl dagtursäcken. Dunjacka och fleeceskyddet fick gå bort för mig och Ronald. Jag hade 13.5 kg före. Vi får se i morgon. Sedan åkte ett gäng in och åt middag på stan medan jag och Ronald åt middag på hotellet med Jack och några till. Nya spännande berättelser från Jack! Åt lätt rosa kött! Möjligt att det blir trikiner!! Högst sannolikt enligt Ronald……


Måndag 22/10 Kathmandu - Phakding

Väckning kl 06.00. Frukost. Min trunk vägde 12,6 kg. Det var OK. Ut till flygplatsen. Väntan. Men plötsligt skulle det gå fort och vi fick kasta oss ut till bussen som skulle föra oss till flygplanet. Ny väntan och nu länge. Vi kunde konstatera att det var ett mycket litet plan från flygbolaget Yeti (som snömannen). Så småningom fick vi gå ombord. Vi satt som packade sillar, 18-20 st. Mot Himalaya. Inflygningen till Lukla gick trots allt mycket bra. Såg inte så mycket. Tur var det, eftersom landningsbanan är otroligt kort och slutar i en bergsvägg!

Lukla är en ”kåkstad” på en grön sluttning med i stort sett en gata. Vi åt vår medhavda lunch på en lodge. De sex utvalda bärarna tog hand om vår packning. 3 trunkar/man. Förstår nu varför det skulle vara max 10 kg! De dividerade en hel del innan de fördelat väskorna. Så kom vi iväg i långsamt tempo. Mycket sten + stentrappor. Många möten med jakar. Eftersom vi hört att de kan vara rejält buffliga håller vi oss hårt mot ”insidan”. Även guiderna säger till oss.

 

I en by satt två Maoistiska representanter som ville ha pengar till skolor mm, innan de släppte igenom oss. Det lät vällovligt, men pengarna kan också gå till vapen. Men det är naturligtvis svårt att veta. Det blev knepigt i gruppen. Några ville lämna pengar, några absolut inte. Några betalade dock. Sedan kunde vi gå vidare. Så småningom kom vi fram till en lodge i Phakding, efter en kraftig, dock kort, trappstegstrappa. Vi fick alla rum för två. Kalla! 15,6 gr när vi kom. Vi gick mellan 13 – 16.15. Middag kl 18.30. Sobash, vår guide, hade tagit upp alla våra beställningar. Som han sedan skulle göra varje dag till frukost och middag. Luncherna var förutbestämda. Till middag hade jag valt grönsaker och ris. Sedan vattenpåfyllning. Sedan prat och god natt!


Tisdag 23/10 Phakding - Namche Bazaar

Sovit halvdant. Vaknade med ont i huvudet. Ordentligt ont. Tog 2 Ipren och kämpade mig ner till frukosten. Magen i olag. Men efter frukost och kaffe mådde jag bättre. Kanske en kombination av hård kudde, kallt om huvudet och brist på kaffe. I kväll ska jag pröva med mössa och jackan som kudde.

 

Efter frukosten började vandringen. Upp och ner. Mycket sten-trappor. Jaktransporter. Bönestenar. Små byar. Barn ute på gatan. Vid Everests nationalparks öppning åt vi. Fick vänta länge på maten. De höll på att bygga lodgen. Rätt var det var hämtade de en spis. Vet inte om det var det som var problemet. De hade dock en stor eldstad. Toan låg längs bergsväggen, med ett rör i golvet, säkert 10 m djupt! 

Många hängbroar. En ca 50 m över floden. Och därefter ytterligare 500 höjdmeter i mycket stark stigning. Några gick snabbare, men jag höll min egen takt, dvs synnerligen långsamt. Till slut var vi dock flera som gick långsamt, efter det att Sobash, vår huvudguide, påpekat att vi gick för fort dvs de andra. Väl komna till Namche Bazaar, på 3440 m, skulle vi högst upp i byn. Massor av tunga stentrappor! Lodgen var fin och familjär, med TV och telefon. Bytte om helt idag för att inte frysa. Känns bra i mina ben och i huvudet. Ronald ont i örat. Spränger. Han blev förkyld på flyget. I morgon är det vilodag, acklimatiseringsdag, i Namche.


Onsdag 24/10 Namche Bazaar

Acklimatiseringsdag i Namche. Vandring upp till 3850 m – Everest View. Brant stigning. Gick långsamt. 2 tim tog det upp. Fika på terrass med en fantastisk vy över Mount Everest, Ama Dablam, Lotse, byn Tengboche dit vi ska m fl. Kändes bra att få ta foton av allt detta i strålande solsken. Om vi inte skulle nå ända fram, menar jag. Därefter dags för nedgång. Lunch på lodgen. Sedan i samlad trupp till en sherpa som var med i Hillerys expedition 1953. Vi gick till hans hem. Nu är han 89 år. Hans hem var som en lada med hyllor runt om. Fru som var 92. Marknaden strax utanför. Gigantiska jakar. På hemvägen handlade vi varsin mössa, en pannlampa och en väst till Ronald. Internetade så gott det gick. Vilade en stund. Åt lite. Kommer att lägga mig tidigt. Fr o m i morgon ska vi inte sova middag. Det är dåligt för acklimatiseringen. Ronald lite hostig och snuvig.


Torsdag 25/10 Namche Bazaar - Tengboche

Startade vandringen 8.30. Lagom vandring, ganska rask, upp och ner. Thé vid lodge. Lunch i Fung Ge Tanga, nära floden. Nudlar, ost, potatis. Gott! Efter lunch, efter bron, började stigningen. 600 höjdmeter. Riktigt brant. Vi gick riktigt långsamt, men ändå på 2 timmar. Kom upp till Tengboche och hade Mount Everest rakt i blickfånget. Lodgen var den kallaste hittills, 6 gr. Kl 4 gick vi över till munkklostret. Böner, valthorn mm. Sedan till internetet och skickade 3 mail. På vägen hem fick Ronald frossa, riktigt ordentligt. Hem till rummet. Av med blöta kläder, på med allt varmt som fanns, 2 Ipren, ner i sovsäcken, vätska. Hämta Jack och Sobash som fick inspektera. Ronald åt mat i alla fall. Jag också. Bäddade ner mig också, med rånarluva. Sa till honom att att om han måste stanna så stannar jag också. "Nej", sa han, "du måste gå vidare. Det har vi kommit överens om". "Nej", sa jag, "jag kan inte lämna dig här, ensam på denna fuktiga lodge". "Jo", flämtade han fram, "du måste!" Natten förflöt trots allt OK.


Fredag 26/10 Tengboche - Dingboche

Ingen feber. Ronald bestämde att gå och det blev ett bra val med tanke på lodgen i Dingboche jämfört med den i Tengboche. Vi delade upp oss i två grupper. En normal och en långsam som tog många pauser. Genom rhododenronskog, längs floden, thépaus och lunch i Somare. Började känna mig illamående strax före lunch, men det gick över efter lunchen. Mycket vacker vandring idag. Trädgränsen är här i Nepal vid 4000 m. Stigning brant igen, men det gick bra. Vi gick långsamt. Framme vid 15-tiden. Fin lodge med vadderade väggar. Ganska varma rum. Toa med rattmuff, 4 m ner i hålet. Middag. Ronald mycket bättre. Hostar dock en del. Han har svurit på att inte tvinga min pappa att ta promenader. Han förstår nu hur det känns för Far med hans KOL......

Inför varje natt får vi våra vattenflaskor fyllda med kokhett vatten. Det är vårt dricksvatten dagen därpå. Jag får Ronalds flaska också och lägger båda flaskorna längst ned i min sovsäck. På ena sidan ligger morgondagens torra kläder som ska bli varma tills i morgon, på andra sidan om flaskorna ligger dagens blöta kläder. I stort sett hela garderoben finns i sovsäcken. Men varmt är det även när rumstemperaturen går ned mot 5-6 gr. Jag sover påpälsad i underställ, medan Ronald kryper ner i sin sovsäck i bara kallingarna......huuu!


Lördag 27/10 Acklimatiseringsdag i Dingboche
Same procedure as varje morgon: Knack på dörren=väckning. Strax därefter ny knackning=Varmt vatten står i två skålar utanför dörren. Vi tvättar oss i vattnet med medhavda tvättlappar. Jag plockar fram alla mina, nu torra, kläder ur sovsäcken där de ju trängts med vattenflaskorna. Ner till frukost, som vi beställt kvällen före.

Idag vandring upp på Rocky Peak. Delade in oss i olika grupper igen. Jag och Ronald stoppade vid första ansatsen, ca 250 m upp, tillsammans med sju andra. Övriga gick till toppen, 5093 m. S, J och E gick upp ett snäpp till. När vi gick ner blev Ronald dålig igen. Feber. Ledde till mycket osäkerhet i gruppen. Han ville ha antibiotika och fortsätta, men frågan är hur sjuk han är. Ett alternativ är att gå ner till Periche, 30 min ner och 45 min upp. Men det låter jobbigt. Nu har han fått antibiotika + Diamox, så får vi se hur det går.


Söndag 28/10 Dingboche - Lobuche

Jag vaknade med feber. Hade haft ont i halsen hela natten. Fick börja med Diamox eftersom höjdsjuka kan ge sig till känna som influensasymptom. Gick sedan som i en dimma hela dagen. Bara ena steget före det andra. Nu gick vi in i Khumbu-dalen (se bilden) som leder upp till Mount Everest. Först platt vildmark, sedan brant uppför. På vägen hade en jak tappat sin last. Jak-skötaren, en kvinna, fick hjälp av några av våra herrar.

 

Lunch och middag i dvala. När vi kom fram till Lobuche lade jag mig en stund för att läsa. Somnade en stund, ajaj! Även efter middagen. Nu tappat rösten fullkomligt.

 


Måndag 29/10 Lobuche - Gorak Shep

Egentligen skulle vi ha stannat två nätter i Lobuche. En extra acklimatiseringsdag. Men lodgen ansågs mindre bra. C fick t ex sova i skafferiet. 5,4 gr på morgonen. Den var nog ändå ganska OK. Men vi fortsatte till Gorak Shep kl 07.30 i morse för att även hinna med Kala Pathar på em. Vägen till Gorak Shep var svår. Morän, stora stenar, upp och ner, stenblock. 3 tim tog det till Gorak. Sobash avrådde mig från att gå upp på Kala Pathar på em. Jag var för dålig. Hostade som om jag hade kik-hosta, ingen röst, feber. Imorgon skulle vara bättre. Ronald, som ju helst ville till Base Camp, inser att den relativt nya höften kanske inte håller för den vandringen. Han väljer Kala Pathar med mig och Jack i morgon. Alla andra gick idag. Jobbigt, svinblåsigt och kallt var det på KP. Men vackert! Vi fördrev tiden så gott vi kunde. Jag försökte att inte sova. Nu 4.3 gr på rummet. Varken jag eller Ronald har aptit. Kanske är vi höjdsjuka. Lodgen är stor. Tar säkert 40 – 50 personer.

Trots alla våra krämpor är det makalöst att vara här! Fullständigt magiskt! Att veta att vi är invid det högsta berget på jordklotet på motsvarande 60% av dess höjd. Man har ju inte den känslan att var så högt. Man går ju in i nya dalgångar högre och högre upp. Rasande vackert och värt alla vedermödor!!


Tisdag 30/10 Kala Pathar

2,2 gr i rummet på morgonen. Lite illamående under natten, men har ändå sovit gott. Så var det dags för Kala Pathar! Jag, Jack, Ronald, Sobash samt en guide till. Vart enda steg var en plåga. Feber för tredje dagen. G hade nämnt en avsats längre ner och kanske det mentalt satte min spärr. Men när jag gick trodde jag att jag skulle dö. Ingen syre i armar och ben. Guiderna vara fantastiska och stöttade och pushade. Över huvudtaget har guiderna varit så vänliga hela turen! Så omtänksamma!

Vid 5300 m sa jag åt de andra att gå vidare och lämna mig. Jag gick vidare till 5400 m och väntade sedan på de andra. Satt och tittade på Sagarmantha, Mount Everest, och det kändes så vackert. Ronald sa att det hade varit mycket jobbigt att gå upp. Men han nådde dit, 5545 m. Han är fantastisk!! Endast 10 fick plats på toppen. Så det var trängsel. Blåste som bara den! På bilden är det alltså Mount Everest i bakgrunden. Vi tittade ner på baslägret och upp på toppen. Den ligger så nära, att man skulle kunna nå den! Härligt att vi får vara med om detta!!


Onsdag 31/10 Gorak Shep - Periche

Slut med Diamoxen. Så en lång vandring till Periche som ligger i jämnhöjd med Dingboche. Först tillbaka till Lobuche över moränglaciären (ej snö). Thé i Lobuche. Häst åt packning. Trött. Trött. Hostar mycket. Längs mycket vacker väg. Ner kraftigt efter Memorial Stones till Doghla där vi åt lunch. Sedan i vacker dalgång till Periche. Samma dalgång som vi gick upp genom, där en jak tappade sin last. Vi gick dock nu längre ner i dalgången.


Torsdag 1/11 Periche - Kyanjoma

En mycket tung dag. Säkert mycket vacker, men svår att njuta av när den egna luften är obefintlig. Brant upp till Tengboche där vi åt lunch. Sedan 600 m ner. Och sedan lika mycket upp. Trevlig lodge. Bara ätit toast i 2 dgr nu. Men Ronald mår riktigt bra.

Vi har ju inte skrivit något om gruppen, men det beror mest på att vi inte vet om någon kanske inte vill florera på internet. Men gruppens medlemmar var alla jättegoa människor! Ca hälften var mellan 30 - 45 och den andra hälften var 46 - 70. Några vältränade, andra som "folk-är-mest".


Fredag 2/11 Kyanjoma - Namche Bazaar

Genom den vackra Sherpabyn Kumjung. Besök i kloster. Hostade och fick bröstsmärtor gång på gång. Gick därför direkt till Hillery-sjukhuset i Kunde. Litet stenhus med några blåa portar för clinic, X-ray mm. Mycket enkelt. Snäll doktor undersökte mig. 94 i puls, 83 i syre, 110/70 i blodtryck, ingen lunginflammation, bronkit i nedre luftvägarna. Jag fick 3 stora, gula pencillintabletter + tabletter till 3 nätter för att mildra hostan. De senare tabletterna hade jag inte fått om vi varit på väg upp. Sedan lunch med gruppen och brant ner till Namche. Vi mötte barn som sprang ner, medan vi tog ett steg  i taget.

 

Samma lodge som förra gången i Namche. Jag och Ronald fick mögelrummet längst ned och längst in. 12 gr under natten så både Ronald och jag svettades under natten. Ronald ont i magen. Mailade hem före middagen.


Lördag 3/11 Namche Bazaar

De andra gick till den tibetanska marknaden. Vi gick på museum och såg bilder och material om berget Sagarmantha/Everest och Sherpa-land och förändringar de senaste 50 åren. Därefter lunch. Vi gick ut och handlade: Vantar, sjal, T-shirt mm. Sedan var det movie-time kl 15.00. ”Thin air” som handlade om 1996 när 10 personer omkom på Everest. Vissa avbrott gjorde att det tog tid att se filmen. Men till slut lyckades det. Efter filmen en snabb shoppingrunda. På kvällen rom + chokladkaka. Ama Dablam bjöd.


Söndag 4/11 Namche Bazaar - Phakding

Vandring 8.30 - ca 15.30.
Nerför Namchebacken. 500 hm. Mycket folk. Kändes klart bättre och lättare att gå. Tre dagars pencillin har gjort sin verkan. Längs floden och flera broar. Vid en bro möte med två jakar med packning som trängde ut oss mot sidonätet. Ronald skyddade mig heroiskt. Flera av oss blev upprispade av stålnätet. Lunch vid samma ställe som fg gång. Där de byggde. Där det dröjde. Kommer att bli en fin lodge. Efter lunch ont i vänsterfoten. Trodde att den somnat, men är nog överansträngning. I Phakding fick vi god middag. Insamling till dricksen (3500 rs), prat, sova. Mycket hosta, men klart bättre. Vi har förresten ätit vegetariskt ända sedan Lukla. Färskt kött går inte att få tag på. Eller rättare, som vi skulle tåla. Köttet fraktas under flera dagar på jakar eller av människor.


Måndag 5/11 Phakding-Lukla

Sista vandringsdagen. 9 – 13.30 inkl lunch.
Uppsluppen stämning. Dock vemodigt samtidigt. Mycket trappor. Thé vid framkomst, som vanligt. Möte med Sobash om dricksen. Inte alls så att vi bara kan hiva fram ett kuvert och ange fördelningen! Sobash hade 9 kuvert med sig och jag och Jack fick fördela och stoppa i pengar i varje kuvert. Det var rörande att se hur glada de blev, framför allt bärarna. Jag önskar att jag kunde göra mer för dem. Man skulle vilja hjälpa dem allihopa! Sedan blev det kycklinggryta och öl. Det första köttet på 15 dgr. Sedan sovdags. Jag och Ronald hade fått en smal dubbel-säng att tampas om. Vi ska upp kl 06.00 i morgon för avfärd till Kathmandu.


Tisdag 6/11 Lukla - Kathmandu

Upp 6.00. Avfärd 7.00 till flygplatsen (300 m). Väntade. Dimma. Några plan hann gå iväg, sedan inga fler. Vid 8.00 gick vi tillbaka till lodgen och lång väntan började. Då och då gick vi ut och kollade om dimman lättade. Sakta, sakta lite mindre dimma. Men många skulle iväg. Lodgen var full av folk. Vi hade nr 2 i ”fase 2”. Vad det nu betydde?? Plötsligt vid 12-tiden hörde vi muller från dalen och såg ett plan komma. Vi skrek av lycka och glädje. Så ett till! Och det första vände på 10 min. Vi åt snabbt vår spagetti och plötsligt fick vi springa över till flygplatsen, vid 13-tiden. Sedan blev det en nervös väntan.

För varje plan som kom skrek en grupp. Det var olika flygbolag och vi väntade på Yeti-planen. Så äntligen sas det: Yeti nr 1 och det var vi!! Det kändes som en vinstlott! Alla kom inte iväg den dagen. Vi var några av de sista. Vi sade”hejdå” till bärarna. Sad!! Flygresan gick bra. Fint rum i Kathmandu. Duschade. Sov. Middag.


Onsdag 7/11 Kathmandu

Shoppade i Timal. Avskedsmiddag på kvällen med hela gruppen. Tack och adjö. Hemresa nästa dag.