Vandring till Santiago de Compostela 2010
80 mil blev det!
2010-04-12 En vecka kvar!
Nu är allt förberett för att gå pilgrimsleden från St Jean-Pied-de-Port i södra Frankrike till Santigo de Compostela. En sträcka på 80 mil. Jag bestämde mig i höstas och flygbiljett och övernattning första natten är bokade. Den 19 april bär det iväg - till Biarritz via London. Kajsa ansluter i byn Sarria den 14 maj och så går vi de sista 12 milen tillsammans.

Viss träning har skett på gym och en och annan promenad har det blivit. Nya kängor liksom liggunderlag har inhandlats. Kajsa, som är Excel-freak, har vägt allt jag ska ha med mig och kommit fram till att det blir 11 kg ex vattnet.


2010-04-17 Aska över planen!
Kris! Vulkanaska riskerar starten av resan. Sorg och bedrövelse, tyckte jag, medan Kajsa som alltid hävdar att man ska ha en plan B satte igång att ringa SJ och lyckades boka en "genom-hela-Europa-tåg-resa". Senare på em ställde Ryanair in flyget till London, men då hade vi redan hämtat ut "dragspelet" av biljetter med 6 byten:

Resa måndag 19/4 - tisdag 20/4
Stockholm avfärd kl 11.21 - Malmö - Köpenhamn där nattåget till Köln tar vid.
Framme i Köln 06:14.
06:44 vidare med snabbtåg till Paris.
Byte av station och tåg till Bordeaux där byte sker till tåg till Bayonne. Framme 19.51 på tisdag kväll.
I Bayonne väntar förbeställd taxi med monsiur G vid ratten. Han kör mig till St Jean-Pied de Port där hotell är bokat. Förhoppningsvis kan jag få med mig några andra vandrare och dela på den kostnaden...:)

Packningen är nu uppe i 12 kg (hur nu detta kunnat ske med Kajsas noggranna vägning på mjölvågen?). 3,4 kg är kläder. ryggsäcken väger 2,8 kg. Liggunderlag och sovsäck blir tillsammans 1,3 kg. Resten, 4,5 kg är kartor, böcker, hygienartiklar, pannlampa, kniv mm. Allt noga övervägt. Det lyxigaste som jag har med mig är en diktafon (330 gr). Jag föreställer mig att jag kommer sitta vid flodkanter, stenmurar eller under en korkek och tala in mina funderingar om livsextensiella frågor. Kajsa menar dock att jag även ska klämma in namnet på en och annan by som jag passerar, eftersom jag har så svårt att komma ihåg sådana saker.....

2010-04-19 Avfärd

Hej alla. Klockan är snart 8 på morgonen så nu bär det snart av med tåg och därmed 6 byten genom Europa. Moln finns det överallt, i morse läste jag i DN att det pågår en partiell tågstrejk i Frankrike så vi får se. Men spännade är det. Ca 32 timmar skall tillbringas på spåret/stationer. Sen ligger naturen och väntar på mina försiktiga fotsteg. Ha det så länge!

Nu har Ronald åkt iväg på sin vandring fylld av såväl förväntan som resfeber. Första anhalt är Malmö för vidare transport över bron till Köpenhamn. Både en och två tårar föll när jag vinkade av honom. Fick dock stöd av min pappa som också vinkade. Heja, heja!! Säger vi. Njut av din resa!!!


2010-04-20 Äventyrlig resa
Allt gick bra till Bordeaux där jag skulle byta tåg till Bayonne. Då upptäckte jag, efter att jag lämnat tåget, att min telefon var borta. Kris!!!!  Ja, för nu blev jag dessutom försenad till Bayonne då inget tåg gick som planerat. Men helt otroligt, när jag kom till Bayonne, 2 timmar efter min tänkta tid, så fanns den förutbeställda taxin med vänlig och förstående taxichaufför på plats. Jag föll på knä nästan av tacksamhet! 23:30, efter ca en timme anlände vi till hotellet i St Jean-Pied de Port. En fullständigt sömnlös natt. Hur skall detta fungera? Fick så småningom tag i Kajsa som spärrade min telefon och sim-kort. Jag hade dock med mig ett annat sim-kort (hade lurats på ett nytt abonemang i Täby centrum). Så med förhoppning att detta skulle fungera köpte jag en ny telefon och i med simkortet. Döm om min förvåning, det funkade!

Nu har jag ett nytt telnr som ni kan få av Kajsa om ni ringer henne. Hela dagen har gått åt att planera fortsättningen, men i morgon bitti bär det av. Vad vore en sån här resa utan problem?????? Men allt går att lösa om man har en Kajsa! Men nu har jag inga telefonnummer, så maila era nummer om ni vill nås. Så nu ett klassiskt uttryck "pa västfronten inget nytt"
 

2010-04-21 I morgon bär det iväg över Pyreneerna!
Hej igen! Jag tackar för era vänliga kommentarer! Så kul att läsa!

Nu har jag hämtat mitt vandrarpass och kollat in färdriktningen. I morgon bitti bär det av. Det blir den "högre" vägen, route Napoleon, den "riktiga" leden som jag kan gå. Vädret är bra. Just nu över 30 gr i solen här i St Jean. Tänker förresten på att det är andra gången som jag tar mig över Pyreneerna. Förra gången, 2006, cyklade ju jag och Kajsa över bergen en bit bort, nära Medelhavet. Nu är jag nära Atlanten.

I morse när jag var och rekade träffade jag en hel del pilgrimer som startade sin färd, varav en svenska.
 
 

2010-04-22 Pyreneerna i stormvind

Dag 1:  Dagsetapp 27 km.  Totalstäcka 27 km. St Jean-Pied de Port till Roncevalles.

 

Regn, regn, regn! Från St Jean-Pied de Port, längs route Napoleon. Först smal väg. Högre upp stigar, trekkingstigar över passet.

 

Detta var den tyngsta vandring jag någonsin gjort! En stigning på 1400 m, på en sträcka av 15 km med packning på ryggen! Som dessutom kändes tung i dag. Denna dagsmarsch tog fullkomligt musten ur mig och mina gamla ben. Men nu är jag över på andra sidan och inne i Spanien i Roncevalles. Har beställt en pilgrimsmeny som dröjer ända till 19.00. Jag kom redan vid 3-tiden och är nu vrålhungrig. Det fanns inte någonstans att äta på vägen. Tur att jag hade nötter och russin med i ryggsäcken.

 

Vi var inte många i detta oväder (blåste stormvindar högst upp i passet). Kanske såg jag sammanlagt 15 – 20 personer. Träffade en kille från Spanien och vi gjorde sällskap hela vägen och kommunicerade på knagglig tyska(!). Två franska damer pinnande förbi oss med lätta steg och vi undrade över deras minimala packning. Fick till svar att dom skickat ryggsäckarna med taxi till ett hotell i byn dit vi också skulle! Gissa om jag svor över varför jag är så ”luthersk” och inte får fuska? Att jag inte kom på nåt liknande?

 

Antalet sängplatser på detta härbärge är 150 st. I en enda stor sal. Herrarna ska sova till vänster, damerna till höger och paren i mitten. Ordning och reda! Det är inte fullt. Kanske 40 personer. Nu väntar jag på middag och sen blir det sova på direkten!

När Ronald loggade in på denna hemsida blev plötsligt program och vissa ord tyska! Efter telefonsamtal har jag intervjuat resp försökt översätta hans text och resultatet ser ni ovan. Ronalds ursprungliga text ser ni nedan (för att förstå Helene och Jonas gästkommentar):
En Bande Aldrig Mer DET var detta Har JAG tyngsta Gjört. En stigning pa 1400 m unter 1 OCH en halvmil MED ihop packning fullstandigt musten ur MIG OCH Mina ben Gamla Männer nu ar JAG Roncevalls ich Framme. Hittat sjöng en OCH en bestallt pilgrimsmeny SOM drojer Anda bis 7 och JAG pa kvallen var Framme kl 15:10.
Vi var integre Manga i detta ovader kanske SAG JAG sammanlagt 15-20 Personer. Traffade en fran spanien kille OCH vi gjorde Sällskap Hela Vägen OCH kommunucerade pa knagglig Tyska. TVA Damer pinnade forbi oss MED Latta STEG Nasta Bande vi sackt undrade über deras Jag och minimala packning Fick bis SVAR Att den skickade de med. Taxi bis ETT Hotell i Byn. Gissa OM JAG JAG Svor varfor ar sa lutheransk Att JAG integ kommer pa natt Liknande.


2010-04-23 Pasos de Roland

Dag 2: Dagsetapp 27 km. Totalt 54 km. Roncevalles till Larassoana.

Från Roncevalles till Larassoana, 27 km, lätt som en plätt trodde ni ja, men med gårdagen i benen så var det inte så enkelt. Mestadels gick jag ensam och då gick jag rätt, men en stund tog jag följe på några ryggar och då var jag inte uppmärksam och gick fel. Dessutom verkar damen som skrivit guideboken ha svårighet med höger och vänster. Vid flera tillfällen har det stått att ”när du kommer till den korsningen tar du vänster”, vilket jag då gjort, men sen förstår jag att jag borde gått höger och måste vända om och byta riktning.

 

Natten i Roncevalles var lite stökig. Svårt att sova. Jag hade lagt ut mitt liggunderlag på sängens mycket tunna madrass och använde sovsäcken som täcke. Alla gick upp 6, så då gjorde jag det också. Kom iväg strax därefter, eftersom frukost inte serverades på härbärget. I nästa by, Burguete fikade jag. Spanjoren från igår bodde på hotell och än har jag inte sett honom. Roncevalles ligger på 900 m öh och Larrasoana på ca 600 m öh. Så idag bar det av nerför. Omgivningarna var lite som milspåret i Ensta, men ibland med lavastenlagda stigar, som var slippriga av fukten. Jag var tvungen att gå försiktigt så jag inte halkade med risk for höften, vilket sinkade mig lite. Men jag har ju nästan all tid i världen…… J

Idag passerade jag Pasos de Roland, där det finns två stora stenplattor som sägs vara hjälten Rolands fotspår från 700-talet (allt enligt guideboken). Rolandssången är från 1100-talet och beskriver hans hjältedåd. Än idag lär det finnas folk i de baskiska bergstrakterna som kan höra ett spöklikt eko av Rolands horn när det blåser upp till storm i Pyreneerna. Rolandssången finns översatt till svenska av Frans G Bengtsson för den intresserade. Kände visst släktskap med min (nästan) namne.

 

Larassoana är en relativt liten by, men helt utan liv. Det tog 20 minuter att hitta ett kafé när jag kom fram. Där kan jag få lite middag kl 19. Ett tag trodde jag att jag skulle få lägga mig hungrig. Vi är 14 st i ett litet rum, ungefär hälften damer. Knappt mellanrum mellan sängarna! Vi måste vara ute 07.30 i morgon bitti, för den som sköter stället skall jobba imorgon i Pamplona. Det värsta är att det då är ganska mörkt, så vi får se hur det går med de slippriga stigarna. Kram till er alla


2010-04-24 Tvätt i solen

Dag 3: Dagsetapp 25 km. Totalt 79 km. Larassoana till Cizur Minor. 25 gr i skuggan.

 

Upp kl 6 och iväg. Genom skog och små stigar, ibland inte bredare än foten. Lite kuperat. När jag kom till Pamplona fanns där inga tjurar, förutom jag själv, så jag vandrade vidare. Efter 5 km kom jag till byn utanför Pamplona, Cizur Minor, där jag stannade pga trötthet och för mycket värme, 35 gr i solen. Jag träffade en dansk pappa med sin dotter och vi har haft en trevlig eftermiddag i solen med tvätt och återhämtning. Dottern har stora sår på sina hälar pga nya skor, ej ingådda. Men i fortsättningen ska hon lyssna på sin pappa (som ju sagt detta före resan)… .

Ett ganska stort härbärge. Vi är nu ca 45 personer som tvättar och solar. I morgon skall vi upp på ett berg ungefär 700 meter upp och sen brant ner (även det var en anledning till att jag stannande här fast klockan bara var 14). Vi får se till att starta tidigt i morgon bitti, för nu skall det bli varmt de närmsta 5-6 dagarna.  Idag har jag gått ensam hela vägen, så man hinner fundera. Själv mår jag bra. Lite trött i benen, men det går över.


2010-04-25 Förnäm fransk dam

Dag 4: 15 km. Totalt 94 km. Cizur Minor till Puente la Reina. 25 gr i skuggan.  

Idag kom jag till Puente la Reina efter en ganska tuff stigning upp till 700 m öh, men den var inte största problemet, utan det kom på nervägen. En stig full med halvstora stenar som rullade under fötterna. Det var bara att trippa på, som en
förnäm fransk dam igen (som häromdagen på den lavastenlagda stigen, om ni minns). Ganska het dag igen, runt 27 gr mitt på dagen, vilket gör att det blir tungt att gå. Hatten, med de svenska flaggorna på, glömde jag på pilgrimskontoret i St Jean. Än håller fötter, knän och höften. Tack brorsan för dina knäband! Jag har dem på mig och alla tittar undrande (eftersom det nu är kortbyxor som gäller). Idag fick jag i alla fall lunch. Det hjälper upp ganska mycket. Fantastisk utsikt från högst upp på berget!!

 

Tack for era kommentarer. De gläder mig mycket på eftermiddagen då jag skall skriva lite om dagen. Som vanligt börjar folk att röra på sig vid 5-halv 6 på morgonen, så det är bara att gå upp och göra sig i ordning för en ny dag. Man träffar ganska många under dagen som man känner igen och vissa växlar man några ord med. Jag har den lille koreanen som alltid ler och hälsar. Den bullrige tysken som, om han är med på middagen, får alla att skratta och jag som inte begriper ett ord ler lite mjukt. Vi har den engelska damen som heter Renee och visade sig vara präst och som den danske pappan (som jag berättade om igår) snabbt sa "Renee allå allå" (skall vara hallå 2 gånger - ni minns väl tv serien om Hemliga arméen…?), varpå alla nästan skratta ihjäl sig inklusive prästen. Ja, ett litet axplock av karaktärer. Kram till er alla


2010-04-26 Ryggen värker

Dag 5: Puente la Reina - Estella 23 km. 12 gr vid start. 29 gr vid stopp. Frukost efter 1 mil dvs efter drygt 2 timmar. Framme kl 15.

 

Nu till klagosidan. I morse vaknade jag 180 lång. Normalt är jag 185, men min rygg känns som om den skulle gå av strax ovan min bakdel. Känner inget när jag går, men om jag stoppar har jag svårt att komma igång. Jag försöker att hinna ikapp det jag missat genom föseningar i nedresan, men det går inte. Efter 6-7 timmar i denna terräng tar det stopp. Kanske blir det bättre med något planare natur. Men min packning är totalt för tung. Det inser jag redan efter 4 dagar. Samtidigt är det så fint att gå och möta dessa alla som går ungefär samma tidssträcka. Vi säger hej och frågar ”hur går det”. Vi skiljs och möts igen på albergot. Vet inte om jag klarar att gå hela vägen så att jag möter Kajsa i tid. Jag får väl fuska lite med en buss kanske, men det kommer i sista hand. I planeringen kanske jag var lite optimistisk. Tanken var ju att jag skulle äga tiden, inte att tiden skulle äga mig.

 

Slut på klagandet. Egentligen mår jag som en prins! Jag satt nyss och pratade med en man som sa: ”Skador kommer, skador går”. I morgon är det en ny dag. Kram till er alla.  


2010-04-27 Ryggmassage

Dag 6: Dagsetapp 21 km. Totalt ca 135 km. Estella till Los Arcos. 30 gr.

 

Jag måste ju klaga lite (med tanke på gårdagens text), men det är inget allvarligt! Men……

 

….vandringen i dag Estella - Los Arcos var bara för mycket: 15 km genom vinodlingar. Ingen skugga. 30 gr. Men det värsta är att man börjar så tidigt på morgonen så ALLT ÄR STÄNGT. Vilket betyder att man inte får frukost förrän efter ett par timmar. Men i natt bor jag på ett albergo med frukost.

 

Om ni tror att man kan gå 8 timmar, så glöm det. Värmen tar kål på en! Dammet, hettan. Men mina ben mår bra. Nu skall jag få massage på min rygg. Hoppas det hjälper.

 

Nya tag i morgon!


2010-04-28 På frammarsch

Dag 7: Dagsetapp 28 km. Totalt ca 160 km. Los Arcas till Logrono

Ja, så var denna dag gången. 27,8 km i solen. Stekhet, men i dag en lagom sval vind. Jag startade kl 7 som vanligt och var framme 13.30. Allt är cirkatider givetvis. I dag gick jag nästan helt själv och då går det framåt. Den danska pappan och dottern har åkt hem, inte p g a dotterns skavsår, utan p g a deras jobb. De hade en veckas semester och ska fortsätta nästa etapp nästa år. Tufft!

Ändå har jag under dagen irriterat mig på att jag ligger en dag sent och då menar jag dryga 2-3 mil. Och hur man går ikapp detta vet jag ännu inte. Det är ju inte som att åka bil eller cykla. Men det löser sig säkert. Tack Eva G. for att du känner med mig och vet vad som händer under denna tripp. Tack alla andra för era kommentarer. De värmer så gott!

Nu har jag lämnat nästan alla som fanns i första gruppen i byn Viana för knappt 10 km sedan. Så nu får det bli nya kontakter. Ska t ex äta middag med en japan i kväll. Ryggen plågar mig, men vi (plus inköpta Voltaren) ska nog bli överens. Mest ont är det om natten. Allt annat mår bra. Jag har köpt mig en keps som ersättning för den kvarglömda  hatten. Sen är det det här med att sova 10-30-40 personer i ett rum….:)

Logrono är en ganska stor stad och början på nästa etapp på ca 12 mil till staden Burgos. Nu är jag på ca 800 m öh och ska först ner till 400 m, därefter en låååång uppförsbacke på sisådär 5 mil upp till 1100 m öh. Men det är ju över flera dagar.  

Saknade Kajsa och hennes språkkunskaper idag när jag skulle köpa balsam till mina torra fötter. Å andra sidan, har jag förstått, saknar hon mina kunskaper för vissa göromål i hemmet. Så t ex har hon nu fått samla hemmets alla blomster till ”uppvaket” i köket där de står med tungt dropp… J

En kram till er alla och i morgon fortsätter jag.


2010-04-29 Trasiga glasögon

Dag 8: Dagsetapp 35 km. Totalt ca 195 km. Logrono till Azofra.

Jag startade idag 06.30 och var framme ca 14.30. Äntligen är jag i fas, förutom en dag sen (första dagen i St Jean). Idag tog jag Logrono – Azofra, ”ynka” 35,2 km enligt min bok. Men dagen kunde ha startat bättre. Först på morgonen höll höften att hoppa ur, då jag skulle ta mig ned från överslafen till golvet. Sen hade jag ett fantastiskt promenadväder på ca 16 gr och bestämde mig för ytterligare 6 km. Då small det till på sista sträckan och blev 28 gr igen. I Najera gick jag och spanade efter vägmarkeringen. Man måste titta uppåt, neråt, framåt, bakåt. De kan vara där man minst anar. Då missade jag trottoarens slut och föll på näsan. Ryggsäcken blev som en katapult, som kastade mig och mitt huvud mot gatan. Trasig panna, trasiga glasögon, lite skrapat knä. Dock ingen fara. Jag ser ganska bra utan glasögon. Har dem mest för läsning. Finns optiker i morgon i Sante Domingo.

Nu på ett fint härbärge med två i varje rum. Sällskapar med en tysk som inte kan ett ord engelska. Jag vet inte om olyckan berodde på min menière eller trötthet. Men det har ju egentligen ingen betydelse. I morgon går jag vidare. Tänk ändå vad människor man aldrig mött blir bekymrade när de ser att man är skadad. Så omtänksamma! Annars är det som vanligt: Dusch, tvätt, lite vila. Sen pilgrimsmeny. Sova.   
  
Ja du Morten, även om jag går mycket i vanliga fall så slår detta alla tidigare promenader eller vandringar och då menar jag i tid och sträcka. Men jag tycker att det blir allt lättare att gå, men ibland svårare att hitta markeringarna. Boken säger att man bygger om, men jag trodde man skulle vara klar nu. Så är det inte. I dag höll jag på att gå fel men hade tur att damen bakom mig skrek stopp, och pekade på den lilla pilen. Man får inte falla alltför djupt i sina funderingar. Jag märker att jag nu ändå har en bra takt då de som jag passerat kommer 2 timmar senare. Eva, du har nog rätt att jag kommer att gå längre så småningom. Ryggen är mycket bättre. Natten som var kände jag mycket lite av den, voltaren eller tillvänjning - jag vet inte.

PS. Nu i kväll har jag limmat glasögonen med ett superlim som jag tog med mig i händelse. Så nu håller de som berg och det blir kanske omöjligt för optikern i morgon att bända loss och fixa till…..:)


2010-04-30 En mellandag - allt lugnt

Dag 9. Dagsetapp 33 km. Totalt ca 228 km. Azofra till Belorado.

Kajsa brukar antyda att jag snarkar till och från.....:), men nattens konsert tror jag aldrig att jag kan slå. Tysken, en snäll och vänlig man, snarkade så högt att hela rummet vibrerade. Jag var klarvaken kl 2 och sedan när han gick upp vid 5-tiden satte jag mig och läste en stund. Dagen har gått långsamt uppåt till ca 800 m öh. Hyggligt väder. Trodde det skulle bli regn, men det stannade vid dis.

Glasögonen håller med det jag limmade igår så någon optiker behövde inte uppsökas. Nu kommen till Belorado med torg och restauranger och härbärget som jag stannat vid drivs, som så många andra härbärgen, av volontärer.

(Rapporterat per telefon, eftersom det inte finns dator här.)





2010-04-30 Tankar på en vandring

Glad Valborg! Här kommer mer från dag 9. Hittade en dator.

En ny lång dag men ett härligt vandrarväder mellan 10 -18 grader. Lite regntungt. Men ganska tråkiga vägar eller stigar rättare sagt, som följde stora motorvägen. Det blev ca 33 km idag starten gick 06.50 och ankomsten ca 15.30 ca 6 och en halv timma. Nu kan man börja räkna avstånd istället för timmar då jag tar mig fram lite fortare för varje dag som går.  Det är ju inte några glädjecentrum man passerar på denna vandring……
J

 

Idag när kom jag till Belorado (inget eldorado precis), döm om min förvåning när jag kom upp på mitt rum för natten och åter träffade på samma kamrat som jag sov med den senaste natten (i Azorfa). Jag blev ju glad igår att det var bara två i hytten, men gud karln snarkade så jag skakade i sängen bredvid. Nu en ny natt med fler på rummet, men med samma snarkande karl. Det kommer att ske ett mord!


Jag blir så glad för alla kommentarer, men det skulle ta för mycket tid att tacka var och en, så tack alla! Ni får en stor kram när jag kommer hem! Det är märkligt hur tankarna går när man vandrar ensam i flera timmar - dock inte helt ensam. Man går förbi, man går bakom, men inte bredvid mer än korta stunder. Ingen orkar prata, men man ses när man kommer fram. Då försöker vi att med händer och fötter förstå varandra. Pratar om barn och barnbarn, föräldrar, kvinnor, män, livet, kompisar. När jag går tänker jag samma tankar och framför allt om mig själv, 65 år - vad gör jag här och varför och till vilken nytta och glädje? Kanske svaret kommer i Santiago. 10 dagar har det gått. Det är bara 19 kvar. Går det att stoppa när man har vandrat i 29 dagar eller blir man en forest gump. En sak är i alla fall klar: Jag måste snacka mest ”rotvältska” än alla andra. Kram fran mig till er alla.


2010-05-01 Luther fick ge sig

Dag 10. Dagsetapp 40 km med buss. Totalt 280 km. Belorado till Burgos.

I morse när jag vaknade frusen och kraftlös, bestämde jag mig för att ta bussen till Burgos. Må Luther förlåta mig, men jag insåg, att ta igen den förlorade tiden, skulle bara åsamka mig smärta och min vandring skulle ju vara en trevlig upplevelse. Det är billigt med pilgrimsmenyer, men inte fyller de behovet för 6-8 timmars vandring. Förutom den blir det bara en bocadilla (typ smörgås) med kaffe under dagen + 3 liter vatten.

Glömde bort att det var 1:a maj så jag väntade på buss kl 9, men den första turen var kl 12. Så mellan 7 och 12 vandrade jag i en fullkomligt död, regnig stad. Allt var stängt. Kl 10 öppnade ett kafé, så lite kaffe och värme tillkom mig. Vi var 8 pilgrimer som så småningom väntade till 20 över tolv då bussen kom. De flesta hade trasiga fötter, trötta ben. Jag saknande näring. Men nu är detta historia och jag tror att även min gymkompis (och "svärfar") Morten förlåter detta övertramp….:)

Nåja, nu skall jag äta och sova på ett underbart kommunalt albergo och nya krafter ska komma tills i morgon. Skall nu på em lägga mig en stund och smälta spagettin som jag bjöd mig på, för att senare pillra i mig en ny pilgrimsmeny, sova 8 timmar och därefter börja vandra igen. Tro inte att detta var ett lätt beslut. Det kommer säkert att gnaga i mig långt framöver!


2010-05-02 Ben i långa banor

Dag 11. Dagsetapp 32. Totalt ca 312 km. Burgos till Hontanas.

I dag blev det Burgos till Hontanas. Några mil till, men en fruktansvärt tråkig väg. Men vad då, nu är jag på spåret igen! Har ökat min fart med 1 km i timmen till 6 km. Inte för att jag måste, utan det går av bara farten. Befinner mig i en liten by med 67 innevånare, två albergos på 867 höjdmeter på den sk mesetan (den spanska högslätten). Lite kyligt, ca 11 gr för tillfället. Ska bli kallare i morgon. Snarkande mannen förföljer mig, men nu tog han in på albergo nr 2, såg jag just genom fönstret. Skönt, nu får jag sova!

Vad gör man när man går och inte tänker djupare tankar? Ja idag t ex tittade jag på ben: Hjulbenta, snebenta, magra ben, tjocka ben, krokiga ben, skadade ben. Alla varianter! I morgon skall jag studera rumpor tror jag, eller kanske inte…… J Jag njuter ändå, konstigt nog, fast det emellanåt är slitsamt. Min kropp mår bra. Mitt huvud är fullt av tankar. Det är fantastiskt att vandra så här och de korta mötena med människor från hela världen får en att tänka att världen inte är oändlig i alla fall. Saknar er alla där hemma! Och idag har jag ätit ordentligt….:)


2010-05-03 Slut med snuset!

Dag 12. Dagsetapp 29 km. Totalt ca 341 km. Hontanas till Boadilla.

3 gr varmt i morse när jag startade från Hontanas. Det blev aldrig varmare än 8 gr under dagen. 29 km mellan 7 - 14 är ganska bra. Är nu i Boadilla på ett hyggligt albergo. Ganska händelsefattig vandring. Emellanåt lite tung. Mycket människor. Men nu blir det snusets historia i stället. Snuset är slut! Som planerat. Det är tomt under läppen, men jag har lite russin om det kniper. Det går bättre än vad jag trodde, men det beror på att jag är så slut efter 6-7 timmars vandring. Och vem ska jag bli grinig på? Jag sparkar lite extra på några stenar i bland.

Det ar svårt att vara spirituell när man hamnar framför datorn och alla muskler värker och huvudet som varit fullt av tankar i ensamheten plötsligt skall spotta ur sig en massa roliga och intressanta saker. Kön, bakom en, som väntar på att få komma till datorn, sitter runt mig som en samling gamar och hoppas på att jag faller död ner så de kan ta över efter mig. I dag tänkte jag bl a på vår vandring på Höga kusten med våra goda vänner. Det var mycket trevligt. Jag tänkte på när jag och Kajsa vandrat i Dolomiterna. Det är så tankarna vandrar. Gamla upplevelser. Kanske blir det mer en annan dag. Kram till er alla. Saknar er.


2010-05-04 Hagelstorm o militärsång
Dag 13. Dagsetapp 27 km. Totalt ca 368 km. Boadilla till Carrion de los Candes.

2 gr idag. Fortsatt färd över den spanska högslätten, mesetan. Utan träd, utan skydd. På 800 m öh. Plötsligt hagelstorm. Regn. De dyra regnbyxorna gjorde susen. Gått nästan hälften. Här var det tänkt att jag skulle ta en vilodag. Här? Hur tänkte jag/vi? Jag fortsätter i morgon. Tar en vilodag lite senare. Skriver mer vid senare tillfälle......

.....vilket jag gör nu: 


Carrion har 2425 invånare. I kväll blir det lugnt….:) Bor på ett albergo som styrs av nunnor, så här är det ordning på torpet!

När jag vandrade kom en gammal militärsång upp i huvudet. Jag minns den inte helt, men ungefär "böj på nacken, titta på klacken, klacken från backen 1,2,1,2,1,2,3,4”. Som ett mantra hela dagen. Vinden kom från norr och eftersom jag går västerut hade jag den från höger sida. Det hade varit bättre med medvind.  Men Kajsa säger alltid att man ska vara positiv, så även jag, så det var ju skönt att det inte var motvind! Enligt någon skulle det ha snöat i Barcelona!? Nu har jag nästan gått halva sträckan. Vart har tiden tagit vägen? Det blir allt mer spännande - nu när man kommit in i rutinerna. Hur man smyger upp utan att störa. Hur man ger sig i väg kl 07. Hur man letar efter tecknen dvs vägmärkena. Idag gick jag fel, men rätt ändå. Det fanns två vägar att välja, men vädret gjorde att jag missade den väg jag hade sett ut, så en hel dag har jag gått utmed en större väg i stället för att gå genom små byar. Slutmålet var detsamma och sista 5 km gick vi ihop. Kram 


2010-05-05 Irrbloss i mörkret

Dag 14. Dagsetapp 32 km. Totalt ca 400 km. Carrion de los Condes till San Nicolas del Real Camino.

32 km närmare Sarria och en dag närmare till vi ses, Kajsa och jag! Dagen var en enda lång autostrada. 0 gr vid start. Så småningom vid 10 tiden 4 gr. Framme kl 15, då 12 gr. Men det var en strålande solig och klarblå himmel. En dag med hög takt och nästan mol allen. Tänk, i går var det så mycket folk på spåret, men idag nästan folktomt.

Jag har ju redogjort för eftermiddagarnas göromål dvs dusch, tvätt osv. Men morgnarna är också speciella. Man vaknar vid 6 tiden av irrande bloss som söker av sängen och golvet, Det gäller att man på kvällen packat ryggsäcken med det mesta. Att allt som bärs i fickorna ligger i rätt ficka. Sen tar man hand om sitt sovlakan/sovsäck, klär på sig de kläder man tror att man skall klara sig med. Regnkläder lätt tillgängliga ifall…. Plötsligt tänds alla lampor 6.30, men alla vill iväg vid 7 tiden, därav detta mörkerpyssel.  Om det inte regnar går jag i T-shirt, mina Fjällrävenbyxor med avtagbara ben och min cykeljacka. I morse var det handskar på. Och har man inte handskar, så blir det ett par strumpor, har jag sett. I boken står det att när jag passerade byn Terradillos (91inv), och det gjorde jag för 5 km sedan, är jag halvvägs till Santiago. Härligt!


2010-05-06 En underbar natt

Dag 15. Dagsetapp 25 km. Totalt ca 425 km. San Nicolas del Real Camino till El Burgo Ranero.

Haft en underbar natt på ett litet albergo. Vi var 3 personer som sov där. Jag hade en egen sovsal. De andra två (damer) hade sin sovsal. Alla svenskar! Det var kul att en eftermiddag bara prata svenska och sen få sova ut. Dagen har varit så där lagom. Har mött några pilgrimer, men ingen bekant. Skall i natt sova på ett albergo som är fullt, men det är bara sex personer i varje rum.

I morgon kommer det stora provet - att ta mig till León, nästan 4 mil. Enligt boken skall slutsträckan vara med risk för livet, då man måste korsa motorvägen två gånger utan skyddsnät. Det finns alternativ-vägar att gå, men det gäller att hitta dem. Idag hade jag tur och fick rätt väg. Efter León är det alternativ igen, men alla leder ju till Santiago så småningom, så det är väl bara att gå.

Kroppen känns fin och jag börjar finna en viss tillfredställelse i mitt gående. Närmar mig slutet och undrar vad sen? Det stora sker inte under vandringen tror jag, utan det sker när målet är nått. Ni som följer mig ska veta att detta är stort, spännande och helt fantastiskt. Jag tycker om mig själv där jag går. Noterar allt runt mig. Fascineras av dessa små byar som lever sitt liv med allt från 0 (en by, men med ett albergo) till ett par hundra invånare.

Kram till er alla från den glade vandraren. 


2010-05-07 Japanskt sällskap

Dag 16. Dagsetapp 38 km. Totalt ca 463 km. El Burgo Ranero till León.

Hej, åter igen en dag full av steg. Nästan 4 mil och detta på en vandringsautostrada bredvid en mindre landsväg. Runt omkring är bara stora odlingsfält så långt ögat når. Behaglig temperatur 5-9gr, uppehåll ända till sista k. Då föll ett lätt duggregn. Just nu åskar det och regnar lite lätt. De första 9 km fanns inga byggnader alls. Sen passerade vi lite byar med jämna mellanrum, fyra st. Vi, det var en japansk farbror på 69 år gammal och jag. Han bugar så fort han sagt något och envisas med att jag skall gå först i trånga passager. Han kan knappt engelska men vi pratar och pratar och nu bugar jag oxo och säger si si. Han fotograferar och skrattar. Tar min kamera och fotar samma bilder med mig på. Han noterar mitt namn i en liten bok. I kväll skall jag äta middag med honom och fyra andra japaner. Vi får se hur det går….:)

Nar jag gick och letade efter ett internetcafe kom jag plötsligt på att det var fredag och saknade vårt fredagsmys med fläskkarrén och salladen och Kajsa. Det kändes väldigt sorgligt en stund. Ja, det är konstigt hur tankarna vandrar och kastar sig hit och dit. Men ni ska veta att när jag läst era kommentarer så pratar jag med er hela dagen efter. Jag säger det igen - skulle ni för någon sekund förlora förståndet, bestäm er snabbt för att göra detta. Det blir ett minne för livet!

En härlig men mycket tröttande dag. Kram till er alla.

  PS. Det ryktas att bakom oss är det mycket kallt och att det har kommit mycket snö. I Pamplona har det kommit ett par decimeter. Pilgrimer har haft det besvärligt att hitta spåret.. Några har gått vilse, men hittats. Det ar bara det jag uppfattat, då spanjorer försökt sig på en blandning av franska-engelska-spanska för att delge oss pilgrimer. Jag vet inte vad som är sant eller riktigt uppfattat, men det gör mig glad att jag slipper de allra svåraste delarna. Kram 


2010-05-08 Försvunnen tvättpåse

Dag 17. Dagsetapp 34 km. Totalt ca 497 km. León till Hospital de Orbigo

 

Som vanligt start vid 7 tiden. Lite problem med att hitta ut ur Leon. Fick sällskap med en tysk kvinna 35-40 år. Bra på engelska och vi lyckades i mörkret leta oss ut ur stan. Sen vandrade vi hela dagen tillsammans. Pratade emellanåt eller gick tysta och bara hade sällskap. På slutet tappade hon lite, så hon försvann, men hon hade redan sagt att hon skulle ta in på ett hotell eller hostel, så vi får se om jag ser henne i morgon.

 

Nu till vardagen. Tänk att man nästan kan gråta över att man glömt en tvättpåse som innehöll tvättmedel och tio klädnypor, men sånt får inte hända! Nu har jag handlat nytt tvättmedel och nya nypor men det grämer mig…… J Dagen har varit fin med 5-9gr. Tunga regnmoln, men inget regn vilket var skönt. I morgon bitti får jag världens bästa frukost (enligt albergoägaren). Vi får väl se! Jag måste hitta någonstans att äta i kväll, då det inte går att handla, eftersom det ar lördag.

 

Lite konstigt är det ändå - jag börjar se mina kamrater i mötande människor. T ex den här tyskan var i korta stunder lik Maggan. En man jag mötte kunde ha varit min bror osv. Det måste bero på att jag tänker på er alla.

 

Ibland ser man kors utefter vägkanten och då är det pilgrimer som dött på sin vandring. Man vet aldrig varför, men man ser att det ar människor från hela världen. Man vet också att många svårt sjuka har gått vandringen som ett sista önskemål.

 

Ja, det var lite av min lördag på El camino. Ta vara på er och kram till er alla!


2010-05-09 Lyxigt med torktumlad tvätt

Dag 18. Dagsetapp 24 km. Totalt ca 521 km. Hospital de Orbigo till Santa Catalina de Somoza.

Hej alla glada. Den bästa morgonen hade jag idag. Vaknade 05.45 klädde på mig. Tog det lugnt. Fick frukost. Startade som vanligt kl 07. Det gäller att på kvällen lägga jackan underst, sen byxorna, sen strumpor….Ja, ni har hört det förut. Snacka om att man efter ett tag får sina system. När jag satt och skulle sätta på mig skorna, läser jag en skylt – 300 km till Santiago. Jag blev alldeles kall och tänkte: ”Herre gud, snart är det över! Sen samlade jag ihop mig och började min vandring i ett regntungt väder, dock 7 gr. Så småningom föll tunga droppar. På med regnställ.

En ganska lerig stig tog mig vidare. Framåt 12 tiden, slut med regn och så småningom sol. Skönt med tanke på tvätten. I går slösade jag 4 euro på en torktumlare, men ack så skönt med riktigt torr tvätt. En dag skall jag nog slösa 4 euro på en tvättmaskin där hela ryggsäcken finns med dvs allt som är i den.

I morgon skall jag upp till dryga 1000 meter och sedan nerför ganska brant, efter vad som sagts. Peppar, peppar, ta i trä, ännu inga skador, inga blåsor. Jag är en lycklig fan. Ni som följer mig, jag blir så glad över era kommentarer! Det är så mysigt att ha er med på färden. De gör också att jag finns kvar i verkligheten. Tack for idag kram till er alla.


2010-05-10 Lerigt och stenigt på hög höjd

Dag 19. Dagsetapp 38 km. Totalt ca 559 km. Santa Catalina de Somoza till Molinazeca.

Idag en bra morgon, men en något tyngre dag. Inte beroende på mig, utan det får naturen stå för. Upp ca 1000 m och sen ner lika mycket. Om man går små steg uppåt, så går man ännu mindre nerför. Framförallt om det är mycket lerigt o stenigt. Så var dagen. Så det var långa 4 mil. Den längsta vandringsdagen hittills, drygt 8 timmar. Annars börjar askan oroa mig: Om och hur Kajsa ska kunna komma ner till Sarria?

I kväll ska jag sova på ett nunne-albergo - ordning o reda. Trist väder, lite regn, jättemycket dimma, svalt 3-8gr. Träffade två par svenskar som startade sin vandring i Leon. Vi pratade lite medan vi vandrade sen skildes vi. Får se om jag ser dem något mer. Jag tror inte det, för nu går jag lite för långa sträckor av bara farten Jag måste sakta ner lite annars kommer jag mycket tidigt till Sarria. Men det kan vara svårt att korta ner. Där jag tänkt stanna kanske visar sig vara by utan matmöjligheter. Många byar är som ni tidigare noterat så små att också utbudet av sängplatser inte är så stort. Men det ordnar sig alltid på något sätt. Kram från mig till er.  


2010-05-11 Möten på vägen

Dag 20. Dagsetapp 26 km. Totalt ca 585 km. Molinaseca till Cacabelos.

Vad Eva H-B glömt att berätta i sin bok är att det ibland tar en timma att ta sig genom en stad som idag, genom Ponferrada. Träffade fyra sydafrikaner (vita) men ändå längst ner från söder och jag från längst upp i norr. Vi möts i Spanien. En märklig värld! Annars var dagen en bra vandrardag. Många peligriner (spanska för pilgrimer) på vägen. Många byar tätt in på varandra. Uppehåll hela dagen. Nu lite regn, 13gr.

Tvätten o duschen klar. I kväll bor jag nog på det mest spartanska stället. Finns inget mer än en säng i ett bås for två. Som sällskap har jag en spanjor som inte kan engelska, så jag slipper att prata. Kommer att bli märkligt. Men allt kan hända på denna El Camino. Måste försöka att hitta ett matställe innan kvällen så jag inte går och lägger mig hungrig. Kanske skulle jag gått vidare men så blev det inte. I värsta fall får jag handla lite korv o ost. Vi får se. Det brukar ordna sig så jag är inte orolig. Nu har jag Sarria i sikte dvs 2-3 dagar kvar. I morgon bär det uppför igen. Kram till er alla.


2010-05-12 Lyxalbergo för 25€

Dag 21. Dagsetapp 25 km. Totalt ca 610 km. Cacabelos till Vega de Varcarce.

I morse nar jag vaknade vräkte regnet ner. Jag tog det lugnt. Gjorde mig i ordning med regnkläder. Väntade till kl 8 då det hade lugnat sig något. Lite tråkigt när det regnar hela tiden, för man missar så mycket vackert att se på. Det var mycket uppför och nerför. Inga besvärliga sträckor, men gud så geggigt! Vissa tider gick man utmed en landsväg full av trafik. Märkligt nog skulle man på ett ställe ta sig genom en biltunnel. Det kändes lite osäkert, men det gick bra. Efter 6 timmar var jag trött i ryggen och kom till ett albergo ”Brazil”, där jag nu har stannat.

Ja, snart är min ensamhet över. I morgon åker Kajsa ner och på fredag träffas vi i Sarria. Längtar till dess! På det sättet blir det två avslut - ett på min ensamhet och ett för målet i Santiago. Än kan vi dock inte vara säkra på om och var vi möts – nya askmoln och en krasslig Kajsa gör det hela lite osäkert…….

Efter en sån här dag är det svårt att bli varm, så jag ser fram emot Kajsas bokade hotell när hon ändå förhoppningsvis kommer! Idag bor jag på det dyraste albergot nånsin, 25 euro, men då ingår middag o frukost och sovplats. Nu i morgon skall jag över den sista kammen sen är det slättland resten. Hoppas att det inte regnar, men om det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder (Algots). Idag är oxo sista dagen med hjälpen att sätta alla prickar, så resten av tiden får ni nöja er med a,o,a. Men det klarar ni. Kram till er från mig.


2010-05-13 London
Nu är jag, Kajsa, på väg att möta Ronald! Jag fick en bild i huvudet där jag kommer som nedrest dalkulla som ska springa bredvid Ronald de sista 12 milen på hans väg mot målet i Santiago de Compostela och där kröner honom med lagerkrans......:)

Veckan kantades annars av dramatiska händelser som gjorde att alla förberedelser omkullkastades. Först lilla svärmor som haft det besvärligt sedan sin höftledsoperation i början av februari. I söndags befarades ny infektion i höften. Sju timmar, till midnatt, på akuten. Lyckligtvis ingen infektion! Och ingen tvätt eller packning heller. Måndag kväll, böjer jag mig för att ta av mig skorna och får ett kraftfullt yrselanfall. Lite tvätt, men ingen packning. Tisdag fick jag övernatta på sjukhuset för yrseln (som då var över) och kraftigt, för att inte säga, skyhögt blodtryck. Ingen packning den dagen heller.... Sedan hem på onsdag em och som vanligt hade jag en 30-punkters lista som "bara måste göras" innan jag skulle åka. Känner bara en till som alltid försätter sig i detta "dagen-före"-syndrom, min dotter Camilla. Hon blir aldrig klar förrän planet går, alltså på morgonkvisten......:) Och nu pratar vi inte triviala ting som packning, utan det är jobb, blommorna, boka hemresa från Gotland, undersökning som kommit på posten för en månad sedan (om stress!!) med tillhörande salivprov, check-in-online etc. Samma sak inför varje resa - klar vid midnatt. Nu har jag i alla fall för första gången i mitt liv fått blodtryckssänkande och känner mig pigg, särskilt som jag sovit i många timmar här på hotellet i Stansteds flygplats efter att ha ätit medhavd macka och Fars korintkaka (intogs även på planet - snuvade Ryanair på den intäkten.......:)

I morgon också upp tidigt. 4.45 är det väckning begärd! Planet går kl 8 till Santiago de Compostela, sedan buss av något slag till Sarria. Har talat med Ronald som har snö!!! Han är på ca 600 m oh. Tagit sig över pass på 1300 m öh. Vi närmar oss Sarria från varsitt håll!! Känns så mysigt och romantiskt!!


Förresten så väger min ryggsäck 8,6 kg. Ganska OK tycker jag! Och Ronald hittar sannolikt inte någon dator i den lilla by i bergen som han checkat in i. Men han hälsar!
Kram till er från mig.

2010-05-13 Internationell dag
Dag 22. Dagsetapp 30 km. Totalt ca 640 km. Vega de Varcarce till O'Biduedo.

Här kommer resedagboken fran igår:

Kvällen hos brasilianaren inleddes med en presentation av samtliga boende på albergot dvs vi fick var och en berätta vem vi var och varför vi går El Caminin. Vi var 14 personer - fyra sydafrikaner, fyra fransman, en spanjor, en svensk och resten var tyskar.

Det var kallt som f-n när jag startade på morgonen och så småningom började det regna. Nu skulle jag upp igen till 1337 m öh och sen bar det av nerför. Halt, slipprigt och besvärligt! Dagsvandringen tog lång tid p g a svåra passager. Av utsikten, som lär vara mycket vacker, såg jag inte mycket p g a tjock dimma.

Stannande halvvägs ner p g a det besvärliga väglaget. Nu blev det ett rum för 30E, eget rum på ett hostel. Medan jag torkade mig och mina kläder och försökte värma mig vid rummets element fick jag värmande rapporter från London där Kajsa lyxade sig på Hilton hotell!!




2010-05-14 Så möttes de två
Dag 23. Dagsetapp 28 km. Totalt ca 680 km. O'Biduedo till Sarria.

Ronald: Vaknade 06.30 som vanligt. Tittade ut och nu låg snön kvar på marken . OK, på med allt jag har, nästan, för idag måste jag vara i tid till SARRIA då Kajsa kommer. Snön var bara lite kuriosa, för sen regnade det utav bara attan. Allt blev vått även det som det skyddade. Det var lite besvärligt då det gick nerför men målet skulle nås!

Kajsa: Medan Ronald i två dygn kämpat sig igenom nästan 6 mil i snö, aska, drivis och skyfall har jag lättjefullt sovit mig igenom hotellet i London! Dock fick jag kryssa mig igenom askmolnen på väg till Santiago och vänta nästan 2 tim på flygplatsen på bussen till Lugo/Sarria. Sedan blev det lite ansträngande när jag i 9 mil fick luta mig utåt i mittgången for att kunna fokusera på vägen för att inte bli åksjuk, enär chauffören körde som en galning. Men så stod han där - på busshållplatsen i Sarria: Min hero! Smal, brunbränd, lite orakad, stilig! Med starka ben och snusfri! Det kändes så fint. Vi gick hand i hand direkt till kyrkan och gifte.....nej, skrev fel, köpte pilgrimspass till mig...:)

2010-05-15 Kajsas elddop
Dag 24. Dagsetapp 23 km. Totalt ca 703 km. Sarria till Portomarin. R
Dag 1. Dagsetapp 23 km. Totalt ca 23 km. Sarria till Portomarin. K

Lite trevande lockade jag ut Kajsa i naturen kl 07.00. Frågan var regnkläder eller inte. Vi hittade snabbt ett cafe där vi kunde väcka oss med en kopp kaffe och en brioche. Vägen gick genom böljande landskap. 6-12  gr varmt under dagen. Efter en dag med Kajsa inser jag att nu är period 2 av El Camino inledd. Innebärande att min ensamhet är slut att jag har någon att prata med. Att jag får bo lite mer bekvämt, dock inte idag då vi bor på ett Albergo med 120 sängar i en stor sovsal.  

Dessutom innebar period 2 för Ronald att gå i min takt, men det har han gjort så snällt hela dagen. Han har dessutom guidat mig i El Caminons hemligheter -hur man hälsar pa varandra på vägen, hur man äter, hur man gör på albergot med kläder och dusch etc. Vidare har jag inte plågat honom med hundra kartfrågor utan vi har gått efter gula pilar och marken hela dagen. Har han kunnat gå 70 mil utan att använda kartan, så kan vi väl göra det nu i 5 dagar!

Hur mår då Kajsa efter 1 dag och 23 km? Lite skev i höftfästena är det mest märkbara. Lite frusen. Men nu har vi sett att det ska bli kanonväder tills vi åker hem så då kan vi stoppa undan regnkläderna som ändå kom till användning i dag.
Kram från oss och övriga 118 på detta albergot!

2010-05-16 Glada möten

Dag 25. Dagsetapp 27 km. Totalt ca 730 km. Portomarin till Palas de Rei. R.

Dag 2. Dagsetapp 27 km. Totalt ca 50 km. Portomarin till Palas de Rei. K.

Natten med 120 sovandes bredvid gick bra. Jag sov överst, vilket kändes som en utmaning. Trodde absolut att Ronald, som alltid, skulle ta överslafen, men denna gången nekade han p g a höften. Jag stirrade på honom, men insåg att faktum kvarstod. På ranglig, hög, stålställning skulle jag ta mig upp och ned. När jag behövde gå upp på natten hann jag fundera minst 15 minuter på hur det hela skulle gå till. Och som det gjorde: Elegant tog jag mig upp och ner och motarbetade min höjdrädsla och klumpighet. Men början av natten var som att sova med 5 skolklasser! Fniss, skratt blandat med snarkningar mm.

Dagen gick längs böljande landskap, genom små byar (5 invånare, 12 invånare, 37.....). Stenhus, ladugårdar, blommor. Och många "hurellas" - torkhus för bl a majs. De är byggda högt för att djuren inte ska komma åt. Och vart vi än kommit så har Ronald träffat gamla bekanta från tidigare dagar. Och återseendet har varit glatt och små samtal på diverse olika språk har förevarit

Kändes till slut ganska långt för mig. Höfterna har nu rätats ut, men anklarna har korvat ihop sig. Kan intyga att Ronald inte har en enda skavank varken på fötter, knän eller höften!! Fantastiskt!! Bor på fint hotell/pensionat. Var nere i byn och tittade lite och satte som vanligt ljus i kyrkan för våra nära och kära.

Nu ska vi äta och sova. Det blir ett långt pass i morgon, närmare 30 km!
Kram till er alla från de två glada vandrarna!


2010-05-17 Kanonvädret har kommit
Dag 26. Dagsetapp 30 km. Totalt ca 760 km. Palas de Rei - Arzua.
Dag 3. För Kajsa totalt ca 80 km.

I dag sken solen kraftfullt och var uppåt 36 gr i solen på em. 27 i skuggan. Vackert, grönskade landskap. Kullar, berg i bakgrunden. Träffade några svenskor bl a två tuffa tjejer från Arjeplog som lämnat man och barn (tillfälligt) for att göra vandringen från Sarria till Santigao.

När vi kom till Arzua så letade vi länge efter det hotell som Kajsa bokat, Paso de Santa Maria. Till slut tog vi en taxi (hua!!). Låg 1,5 km utanfor Arzua. Det visade sig var ett pensionerat par som drev detta urtjusiga ställe. Det hade varit ett typ "mansion house-gods", många olika stenbyggnader. Som de renoverat under 18 månader. De hade sett det på semesterresa i trakten 2006. Medan vi vilade och jag trodde Kajsa sov, säger hon plötsligt: "De måste i snitt hyra ut stället 3 rum (av 12 möjliga) per natt året runt för att få ihop till amortering, ränta, vatten, linne, trädgården, städning. 80 000 kr per månad måste de få in." Och hela kalkylen rann ur henne! Vi åt med andakt och undvek att spilla på duken, för att inte öka kostnaderna.

2010-05-18 Vittring av Santiago
Dag 27. Dagsetapp 30 km. Totalt ca 790 km. Arzua till Lavacolla.
Dag 4. För Kajsa totalt ca 110 km. 

Vaknade på detta tjusiga hotell och värdinnan hade ställt fram frukost, eftersom vi ville starta lite tidigt. Vid 8 var vi startklara och vi hade upptäckt att det skulle bli ca 30 km i dag igen (hade räknat fel, trodde 22 km). Tidigt visade det sig att det skulle bli en riktigt varm dag, så vid tvåtiden var det 30 gr. Dagens vandring tog 9 timmar sammanlagt. Jag som ändå vandrat i drygt 25 dagar kände av detta och vad skall då Kajsa känna?
 
Kajsa känner: En riktigt tuff dag. De första 12 km gick undan. Sedan kom hettan och riktigt kraftiga backar som avlöste eukalyptusskogarna. Oändliga backar som aldrig tycktes ta slut. Men då gäller det att bara trava på. Pausar man, kommer man inte igång sedan. Vackert landskap, dock. Efter 9 timmar var fötterna som ömmande träbitar. Men nu inget ont längre.

Om Lavacolla, orten där vi är nu: Lava=tvätta; colla=pung. Enligt gammal sed tvättade pilgrimer sina kläder och sig själva i vattendraget Lavacolla, för att vara rena när de kom fram till målet, katedralen i Santiago de Compostela.

Nu närmar jag (Ronald) mig slutet. I morgon är det sista dagen. 1 mil kvar! Jag kan känna en viss oro for hur jag kommer att må när jag sitter i katedralen. Måste erkänna att det ändå skall bli skönt att komma hem och skala av sig alla vandraratterialjer, och bli vanlig Ronald igen.

2010-05-19 Finaldag
Dag 28. Dagsetapp 10 km. Totalt 800 km. Lavacolla till Santiago de Compostela.
Dag 5. För Kajsa totalt 120 km.

Nu är vi framme och jag, Ronald, har nått mitt mål att göra 80 mil på en vandring! Dagen började bra med fint väder och ca 1 mil att vandra. Efter 2 timmar var vi i utkanten av Santiago, sen 45 min på gator för att komma till katedralen o pilgrimskontoret. Diplom har delats ut till oss, efter att vi visat upp våra pilgrimspass. Sen var det dags för gudstjänst och välsignelse av alla pilgrimer.

Det har varit en fantastisk vandring, ibland tung, kämpig, regnig, men framförallt spännande, rolig och en upplevelse utanför det mesta. Jag tackar er för att ni varit med, med era kommentarer och när jag kommer hem kanske det blir ett försök till slutord. Kram till er alla från mig.

Kajsa säger: Och jag som nedrest "kranskulla" har satt lagerkransen på min älskade! En bedrift utöver det mesta tycker jag (Ronalds bedrift, inte min resa...), efter mina korta 12 mil! Nu ska vi bara slappa en dag till i Santiago för att därefter åka hem på fredag till vardagligheter som att sätta lök, så rödbetor och rädisor samt sätta prickar på alla ö och å...:)


2010-05-20 Slappardag!
Tack för alla vänliga och goa inlägg i gästboken!!! De gläder och värmer oss verkligen!!

Idag på vår slappardag blev det pilgrimsmässan igen kl 12.00. För att bl a filma det 1,6 m höga rökelsekaret som de får att svänga 80 m åt båda hallen, högt upp i taket. Även den sjungande nunnan var vi tvungna att få med på film.

Ca sju kulturella byggnader har vi valt ut och också sett. Staden består av många kyrkor och kloster från 1100-talen och framåt. Men nu ska vi närmast äta lunch!!

Kram från de glada vandrarna!